LO-LEDARNAS SISTA CHANS

Har Landsorganisationen, LO, någon framtid i ett samhälle som blir mer och mer accepterande mot svartarbete, där fler och fler går ur facket, där det blåser högervindar så starka att man håller på att trilla omkull när man stiger utanför dörren. Som det är nu styrs fackföreningarna i princip av samma gamla trötta ombudsmän som i praktiken agerar chefer på avdelningarna trots att det väljs en ordförande. Man påstår att det är den enskilde medlemmen som är facket, men om den enskilde medlemmen inte uppfattar sig som facket utan bara ser en skylt på väggen ett kontor och en gubbe i en snurrfåtölj är vi inte en fackförening mer utan en juristbyrå light. Med uselt klädda jurister.

Trots påstått ekonomiskt framåtskridande är det enbart ett fåtal som står ekonomiskt oberoende, personer som har en tillräcklig förmögenhet att de inte måste stå med hatten i handen och bocka inför varje arbetsgivare. De äger friheten att välja en annan väg om det inte passar och deras förhandlingsläge är alltid ett annat än hos de mindre välbärgade som blir tvungna att ta vad de får.

Genom att proletären förbrukar sin tid och energi på jobb så har systemet kontroll över honom. När han är ledig ska han vara en nyttig konsument, ägna sig åt ofarliga fritidsaktiviteter, eller sätta sig gapande framför teven och ta till sig intryck, värderingar och uppfattningar som oundvikligen påverkar honom, hur ”kritisk” han än tycks vilja göra anspråk på att vara.

Framförallt anses det viktigt att proletären inte tar sig tid åt att fundera var hans egna roll kommer in i sammanhanget. Vad är det som utspelar sig omkring honom? Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Hur har det blivit på detta sätt? Etablerad massmedia avser alltid presentera en tillrättalagd, systemtrogen verklighetsbild vilket knappast ger honom svaren. Det är därför viktigt att proletären hålls omedveten och okunnig, han anses bara myndig att tillgodogöra sig utvalda delar.

Alla vet Nya partiet är djupt kritiska till svensk fackföreningsrörelse, såsom den organiseras av socialdemokratin. Nästan ett sekel av klassamarbete har gjort LO lika ovilligt som oförmöget att kämpa, en oförmåga som blir rent katastrofal i en situation då arbetsgivarna övergivit det tidigare samarbetet för offensiv på alla fronter. De fackliga ledarna gnyr och gnäller, men vill inte för sina liv organisera medlemmarna till kamp, vilket gör dem totalt handlingsförlamade. Deras aktiviteter reduceras till charader på en scen som inte längre finns.

Den 3 september mötte artikelförfattaren statsminister Göran Persson när han höll ett tal i Botkyrka. Syftet var att studera honom och den församlade publiken. Under cirka 40 minuter talade Persson utan att säga en enda konkret sak. Inte en enda! Det enda som liknade något konkret var möjligen en antydan om subventionerad tandvård. I övrigt var det vara enbart retorik och floskler som att det går bra för Sverige och att vi behöver en trygg äldrevård. De församlade satt som troende på ett religiöst sektmöte och applåderade sektledaren för varje verklighetsfrämmande floskel och mantra han kastade ur sig. De tycktes ha behov av att vilja tro på att Göran Persson representerade någonting gott och vackert, någon sorts ädel kamp för de utsattas rättigheter. Verkligheten betyder ingenting, myterna betyder allt.

91545

HÖGERPOLITIK MED PROLETÄRT ANSIKTE

Ett land kan styras av en ideologi, en religion eller med enbart ekonomiska motiv. Sossarnas politik styrdes länge med ideologiska motiv. Men efter Olof Palme är det bara ekonomi som gäller. Länge trodde man att det var strävan efter jämlikhet och välfärd för alla var det som drev människorna. Men verkligheten är en helt annan. Det är den egna ekonomin som styr liksom lusten av roffa åt sig så mycket som möjligt.

1503382_570773596337181_1701959407_n

Högermän i arbetarpartiet verkar vara melodin, Göran Persson är ju numera godsägare. Varför inte ett namnbyte till Socialmoderaterna? Att Håkan Juholt avgått löser naturligtvis inte socialdemokraternas problem. Den grundläggande svårigheten för partiet är att man inte har ett tillräckligt trovärdigt alternativ till moderaterna och alliansregeringen. Man ligger för nära i politiken för att kunna utmana.

Stefan Löfven hann knappt bli vald till ny ordförande förrän S gjorde upp med Moderaterna om europakten. Helomvändningen var säkert inte beordrad eller ens initierad av Löfven, men med den oberäknelige Juholt ersatt av den inbitne EU-vännen Löfven, var den en trendkänslig signal.

Göran Persson sade en gång att det svenska inträdet i EU skulle medföra att socialdemokraterna skulle kunna påverka och styra EU:s politik mer till vänster. Var det någon som trodde honom då? Inte nej-röstarna i alla fall. Socialdemokraterna vet hur som helst inte åt vilket håll vänster ligger när de plöjer mittfåran med en dragning åt höger. Socialdemokraterna får nog lov att laga det trasiga styrsystemet om vi alls ska få se någon socialdemokrati i politiken.

Socialdemokraterna har också påstått att Europa skulle vara fredsbevarande men för tillfället råder ett ekonomiskt krig mellan staterna. Inte lika förödande som det krig högerpolitiken i Israel nu startat inför det israeliska valet för att högerpolitikerna ska visa sin styrka. Högerpolitiken leder till fascism våld och krig. Högerpolitikerna tar sig rätten till brott mot mänskligheten. Så säkra är de att inte straffas av världssamfundet att de klart och tydligt proklamerat att Gaza ska utplånas. Befolkningen röstade fram Hamas, därför är de skyldiga, därför kan Israel begå folkmord. Vad kan vi lära av det? Det gäller att rösta rätt i demokratiska val, det vill säga som världshärskarna vill annars… Det är högerpolitiken i dess yttersta tappning.

Må vara att Löfven skall förse ett sargat parti med ett proletärt ansikte, men någon vänsterpolitik finns inte ens som embryo i hans tänkande, format som det är av fjäskandet för storföretagen.

Man kan bli lite dubbel inför valet av Löfven. Som facklig klättermus lade han ifrån sig svetspinnen så fort det bara gick, men han är ändå något så udda som en fd arbetare i toppolitiken. Det är i alla fall lite bra i en tid då frånvaron av arbetare i sossetoppen gjort det möjligt för Fredrik Reinfeldt att klä ut sig i arbetarmask. Löfven skall inte behöva mer än grymta för att blåsa av Reinfeldt den masken. Men någon fullständig make over är knappast möjlig, trots att Löfven nu skickats på politiskt uppfostringsanstalt.

Det skall sägas att Socialdemokraterna genom historien varit skickliga på att bredda väljarbasen. Sveriges långa period av socialdemokratiskt inflytande över landets politik må tidvis ha inneburit en del positiva förändringar, som under 1800-talets slut och 1900-talets början, då de sociala villkoren för de sämst lottade i samhället förbättrades tack vare en organiserad arbetarrörelse, och under Per Albin Hanssons tid vid statsrodret då byggandet av folkhemmet påbörjades.

Sedan partiet slutgiltigt övergav klasskampen för den renodlade valstrategin i slutet på 1920-talet inkluderades först småbönderna i väljarunderlaget och när denna grupp marginaliserades efter kriget riktades blicken mot tjänstemännen, som vanns genom den generella välfärdspolitiken. Det gav under årtionden partiet en extraordinära ställning i opinionen. Problemet idag är att den övre medelklassen i Stockholm, som pekas ut som politikens allt, befinner sig på allt längre avstånd från de flesta arbetare, både socialt och politiskt. I valet 2002 lyckades Göran Persson göra en inbrytning genom förslaget om maxtaxa på dagis, men därefter har det bara gått utför.

Den europeiska socialdemokratin har följt signalerna från den härskande klassen och ställt upp på systemskiftet. Idag har det socialdemokratiska förfallet gått än längre. Det finns inte längre någon folkrörelse som kan stå upp mot kapitalmakten. Socialdemokratins högervridning har skingrat och passiviserat gräsrötterna. Idag finns det bara ideologisk och politisk förvirring. Man kastar sig i högerträsket och sjunker tillsammans med kapitalismen.

RECENSION – DJURENS GÅRD GEORGE ORWELL

0141036133

Som ni märker varvar jag tegelstensläsningen med lite tunnare böcker. En av dem jag hunnit med är Djurens gård av George Orwell. Jag har tjatat massor om 1984 av samma författare tidigare, och kan nog aldrig sluta tjata om den. Det är nämligen en såväl välskriven och spännande, som viktig roman. En dystopi skriven på 40-talet, som idag kan te sig skrämmande lik den övervakade verklighet vi lever i.

Det är förstås inte märkligt om man tänker på hur laddad av symbolik som 1984 var. Det som vår egen vänster – liksom också den brittiska – inte talade om var att romanen av Orwell själv betraktades som en satir och dystopi utifrån båda de stora totalitära systemen; kommunismen och nationalsocialismen. När den utkom 1949 fanns förstås båda dessa enparti-diktaturer dels i färskt minne (Hitlers Tyskland), dels i synnerligen aktivt utövande (Stalins Sovjet).

Men nu är det inte 1984 som ska stå i rampljuset. Jag ville bara inleda med hur förtjust jag är i den romanen, för att visa på de förväntningar som finns när jag läser ännu en dyster bok av Orwell. Jag läste Djurens gård i nästan ett svep på landet förra helgen. Visserligen är det inte en svår bedrift, med tanke på bokens knappa sidantal, men det berodde snarast på att jag inte kunde lägga den ifrån mig.

Boken handlar om en gård som drivs av Mr Jones och hans drängar. Gården är i alla avseenden en vanlig gård där människorna enväldigt bestämmer och djurens välmående bara är intressant ur en ekonomisk synpunkt. När den äldsta och visaste grisen Gamle Majoren närmar sig döden bestämmer han sig för att berätta om en utopi som uppenbarat sig för honom i en dröm. En utopi där alla djur är vänner och kämpar ihop för att driva gården för enbart deras eget intressens skull, en värld utan människor som styr och dikterar. Denna idé sprider sig bland djuren på gården som kallar det för animalismen. Och en dag bryter upproret ut och Mr Jones med resten av människorna drivs iväg från gården.

Under den första tiden utan människor blir många saker bättre på gården. Djuren får mer mat och alla får vara med och bestämma. Ett antal regler sätts upp som en slags grundlag som säkerställer alla djurs lika värde och ett antal andra principer som ska följas. Men med tiden så börjar grisarna, som är dom smartaste djuren på gården, ta sig mer och mer befogenheter. Med hjälp av propaganda, rädsla och det faktum att dom gömmer sig bakom det ursprungliga budskapet med upproret så tar grisarna för sig mer och mer så att dom till slut inte skiljer sig nämnvärt från de människor som dom en gång slog sig fria från.

Trots att Djurens gård först gavs ut 1945 är den fortfarande aktuell, denna bok då den ger en skrämmande bra bild över hur vi människor lever och lär, och vad som händer när makten kommer i fel händer, då alla fall jag gör kopplingar från hans metaforiska skrift till nutidens korrupta länder.

Utvecklingen är på väg tillbaka till Mubaraks polisstat före revolten 2011: undantagstillstånd, godtyckliga fängslanden, censur, allsmäktiga generaler. Militärer är inte till för att tala demonstranter till rätta eller ordna politiska dialoger, utan ska försvara länder. Otaliga konflikter har passerat revy genom tv-rutorna, men när man bevittnar Egyptens våldsamma självskadebeteende är tårarna inte långt borta. Det är svårt att klandra dem som nu slår fast saker som ”demokratins slutliga död” i Egypten och ”sista spiken i kistan för arabiska våren”.

Den 28 januari 2011, ”ilskans fredag”, intog hundra- tusentals egyptier gatorna i Port Said, Suez, Alexandria och Kairo. Demonstranter brände ner polisstationer och myndighetsbyggnader och tårgasen låg tjock över Tahrir- torget. PresidentHosni Mubarak ut- färdade utegångsförbud i städerna.

Den 28 januari 2013 har ännu inget namn. Men Port said, Suez, Alexandria och Kairo brinner igen, militärfordon är stuckna i brand på Tahrirtorget, polisstationer i Port said likaså. Städerna omgärdas av undantagstillstånd som ger militären rätt att arrestera demonstranter som de vill. Presidenten har utfärdat utegångsförbud som ingen följer. USA:s president Barack Obama uppmanar alla parter att avstå från våld. Men varken Muhamed Mursi eller Mohamed El Baradei sitter frihetsberövade nu. Den förste kallar, i form av sitt presidentämbete, till dialog i sitt nya palats. En dialog som den andre, i sin roll som oppositionsledare inte deltar i.

De tusentals på gatorna, de som svimmar av tårgas, de som dödas av militärens kulor är samma som för två år sedan och de kräver samma sak som för två år sedan, bröd, frihet, rättvisa. En ny regim. Och precis som för två år sedan kallas de för ligister och kriminella av presidenten och hans anhängare. På gatorna i Port Said, Suez, Alexandria och Kairo handlar kampen egentligen om samma sak som den handlade om för två år sedan. Bröd, frihet, rättvisa. De kräver en riktig demokratisk förändring. För innan total transparens och regler som omöjliggör korruption införs finns ingen egentlig frihet.

I George Orwells bok blev några av hönorna upprörda att de gjorde ett litet uppror. Men det fick de bittert ångra. De ställdes inför rätta och blev anklagade för att ha gått i maskopi med Snöboll, detta straffades med döden! Även några andra djur erkände sina syndiga handlingar, som att gömma undan några korn vete att ha tills den kalla vintern. Även några andra djur erkände att de gjort diverse småbrott. Alla anklagades att stå i maskopi med terroristen Snöboll och dömdes därför till döden. På samma sätt anklagade Stalin de människor som tyckte olikt honom att vara förrädare och skickade dem till koncentrationsläger i Sibirien. Vilket man kan säga var i stort sätt lika med döden.

I december gav Mohamed Mursi sig själv i princip oinskränkt makt. Något han tog tillbaka en tid senare när han lyckats få igenom grundlagsförslaget. Han menade att denna manöver var för folkets bästa. I samma veva försökte han byta ut domarna i högsta domstolen, då de ses som rester från förra regimen. Militärens självständighet är densamma som tidigare, men nu är den befäst genom den folkligt genomröstade grundlagen.

För att nå en förändring krävs en riktig revolution. En revolution som gör upp med militärens makt i skuggorna och försäkrar sig om ett fritt rättsväsende och fria medier. Utan detta spelar det ingen roll vilket parti som har majoritet. Demokrati har man ändå inte.

Boken är på intet sätt oaktuell, diktaturstaten och okunskapen är fortfarande aktuella problem, de starka utnyttjar fortfarande de svaga. Att tro att alla människor behandlas lika någonstans är att bedra sig själv något som djuren på gården inte inser förens det är för sent. När svinet inte längre är ett djur utan en människa, då är det nästan för sent att agera.

Åtskilliga av dessa essäer borde läsas i våra skolor. Den som inte lärt sig historien är dömd att upprepa den.

CARL BILDT – LANDSFÖRRÄDARE OCH INTERNATIONELL SKOJARE

Visst kan det kanske klassas som spioneri, t.o.m. landsförräderi, om det är sant som media rapporterar om Carl Bildt, men jag undrar om inte detta är ett bra läge att, på ett milt sätt, få bort Carl Bildt innan värre saker grävs fram i duktig svensk media. För anklagelsen och det ev. ”brottet” är ändå milt och i min mening helt förväntat och jag tror inte heller Carl Bildt anser att brottet han ev. begått är särskilt stort. Han trodde säkert att det skulle gynna Sverige på lång sikt att hålla sig väl med USA.

Men timingen är ju ändå perfekt för er Moderater att göra er av med en potentiell belastning.

Carl Bilt kan faktiskt vara insyltad i mycket värre saker än detta, saker som inte finns på några som helst offentliga papper än och där signalerna om detta faktum endast kanske existerar som hemligstämplade vittnesmål ex. i polispåret i historien om Palmemordet som miljöpartisten Per Kvist har uppmärksammat oss på, kanske som vittnesmål av människor i Sudan, där mark skulle röjas för oljeborrningar, etc. etc.

Till Moderaterna vill jag säga i all välmening:

Listor med namn inför valet behöver ju faktiskt inte innehålla människor som är misstänkta för statsministermord eller folkmord och på så vis kan ni moderater kanske förvänta er ett ganska stort antal fler röster från människor som är för att vi ska följa lagar och regler men fortfarande tror på extrem kapitalism och utförsäljning av välfärden som ideologi.

De av er som tror mer på riksrevisionen om landets tillstånd eller andra sakliga vetenskapliga rapporter som talar om vikten av sans och balans kan ex. rösta på Nya partiet, ja om nu Sveriges väl och framtida generationer ligger i ert intresse…

För om ni felaktigen tror att mittenpartierna skulle vara mer balanserade än moderaterna så titta en gång till på faktum! De flesta partier är för det extremkapitalistiska EU och invaderar andra länder ute i världen med våra skattemedel och våra svenska soldater. Detta är högerextremism, rasism och nazism å det grövsta, anser jag, och alla Allianspartier och både Socialdemokraterna och halva Miljöpartiet sitter defacto i samma nazistiska båt. Då bör vi fråga oss vems agenter regeringspartierna och Mona ”Sancho Panza” Sahlin är. För vems intressen agerar de? Helt säkert inte Sveriges.

Och tror ni att Sverigedemokraterna eller de i Miljöpartiet som röstat för fred är ett alternativ, tänk om och tänk rätt igen! Dessa partier är fulla av individer som sannolikt inte lagt sin högerextrema ovetenskapliga tillväxtideologi på hyllan än.

I detta politiska inhumana mörker är tyvärr, och tack-o-lov Nya partiet, det enda ljuset. Nu hoppas jag bara att svensk journalism snart kommer upptäcka det, också för framtidens generationers väl, och oavsett religiös bakgrund, och oavsett hår- ögon- eller hudfärg. Frågan är bara när och av vilken anledning Nya partiet kommer uppmärksammas? Hur många vetenskapligt lagda människor måste vi bli innan vi får lov att synas?

FRÅGA

Är det tillåtet att tycka att demokrati är att föredra framför något annat?

Javisst kan man tycka det. Det vi har slagit fast i våra politiska punkter är följande: “Sverige skall styras på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt: Statsapparaten skall ledas av ett modernt statsskick som så effektivt som möjligt gagnar medborgarna. Främlingsfientlighet och rasism ska aldrig accepteras. Aldrig någonsin. Statsskicket måste bygga på kompetens och ansvar, och dess uppgift skall alltid vara att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom. Demokrati är ett värdesystem som ska genomsyra hela samhället, i skolorna, på arbetsplatserna och i bostadsområdena och inte bara på valdagen. Grunden är alla människors lika värde och värdighet. För oss är marginalisering, utanförskap och passivitet demokratins främsta utmaningar.

Det första som då måste sägas är att dagens demokrati är en statsform, dvs demokratin är ett sätt för en härskande klass att organisera sitt klassherravälde. Så var det under antiken, då staten (och demokratin som en statsform) enligt Aristoteles var lika med ”de fria borgarna”, dvs. var de fria borgarnas verktyg för att undertrycka slavarna, och så är det i alla klassamhällen. Staten är ett verktyg för klassförtryck och därvid även demokratin som en statsform.

Ta detta med tryckfriheten och rätten att ge ut tidningar, som kamraterna är så angelägna om. Alla vet att detta är en formell rättighet för den stora majoriteten av människor i det kapitalistiska samhället. Att ge ut tidningar kräver kapital och under kapitalismen är därför rätten att ge ut tidningar i allt väsentligt förbehållen dem som äger kapital. Jag tror dock att vi måste tänka bortom vårt eget samhälle och dess snöpta debatt, för att förstå vad det handlar om. Oppositionella tidningar? Visst, varför inte? Utgiven av en fackförening som anser att arbetarråden skall ges större makt på fabriksledningarnas bekostnad.

Liksom att driva TV-kanaler, radiostationer, bokförlag, tryckerier och vad förs slags massmedial verksamhet det nu kan vara fråga om. Sverige styrs idag av en kulturradikal maffia, som berömmer och rättfärdigar varandras hyckleri, och håller varandra om ryggen. Ibland delar de ut ”priser” till varann – när någon lyckats utföra ett särskilt fult illdåd. Vi skulle inget hellre önska än att möta dessa samhällets nyttiga idioter man mot man på gatan. Systemet måste backas upp av medias lögner och polisens våldspotential – vår sanning står på egna ben, fast rotad i moderjorden.

Hotet mot Sverige och vår befolkning är inte bara fysisk. Den psykologiska terrorn mot vårt folk pågår ständigt. I denna psykologiska krigsföring, med syfte att demoralisera och förgöra våra ideal, spelar media en viktig roll. Genom fiendens alla mediakanaler pumpas vi oavbrutet fulla med destruktiv och demoraliserande fiendepropaganda. Den uppsjö av debattprogram, dokussåpor, menlösa serier och nyhetssändningar som fienden kablar ut har en ytterst destruktiv inverkan på samhällskroppen. Värst drabbade är unga svenska kvinnor som genom mängder med tv-program och veckotidningar pådyvlas en falsk världsåskådning. Unga kvinnor, i en känslig ålder, får lära sig hur en kvinna ska bete sig genom obskyra tv-program som ”Sex and the city”.

Under rubriken ”Tidningsdöden är närmare än vi tror” skriver Aftonbladets Karin Pettersson om den kris som svensk ”gammelmedia” just nu genomgår. Det som framkommer i Petterssons ledare är att de stora mediala jättarna blöder pengar. Nu kan vi rapportera hur ännu en föråldrad massmedial gigant tvingas spara, denna gång handlar det om Svenska Dagbladet, SvD. SvD:s ledning har beslutat om ett sparpaket som innebär att man sparkar 40 journalister och avvecklar hela sportredaktionen. Det rör sig inte om några blödande myggbett som jättarna drabbats av, snarare ligger de för döden med en dolk i hjärtat och blodet forsandes längs marmorgolvet i maktens korridor.

Något positivt som Internetutvecklingen har medfört är att det har blivit lättare för vanliga människor att delta i den politiska debatten. På Internet finns ett flertal diskussionsfora, där alla som har tillgång till en uppkopplad dator kan läsa och skriva inlägg. Resultatet påminner om en insändarsida i en tidning, men med vissa väsentliga skillnader. Att dela med sig av kultur och kunskap, är en grundläggande mänsklig instinkt. Nya partiet vill tillåta detta, och göra det möjligt för alla människor att ta del av all kultur och all kunskap i världen. Det kan låta storslaget och utopiskt, men det är faktiskt väldigt enkelt. Tekniken finns. Resurserna är oändliga. Det är bara otidsenliga lagar som står i vägen.Massorna kommer upptäcka att våra idéer tål granskning och att det är vi som har haft rätt hela tiden och att det enbart är den kraft som vi formerar som är stark nog att värja oss från den hatiska stam som är ansvarig för vår olycka. Vågskålen håller på att tippa över till vår fördel och nu ska vi ha tålamod.

Hotet mot demokratin har alltid kommit från höger – så också idag. Demokrati betyder folkmakt, inte marknadsekonomi som liberalerna hävdar. Marknadsekonomi är bara ett annat ord för marknadsdiktatur. I ett demokratiskt samhälle ska näringslivet finnas till för samhället, inte samhället för näringslivet. Systemet kommer att försöka dra ner oss i deras förstörelseverk men kommer istället få se sina led glesna och sina anhängare bli galnare och galnare. Och vår kraft och ära kommer att växa och växa. Samtidigt är det viktigt att erbjuda systemets hantlangare en väg ut. Journalister, politiker och anställda inom övervakningsorgan kan helt enkelt sluta med det som de håller på med och antaga hederliga yrken. Ifall de fått för sig att galgbacken väntar för dem kommer vi att ha skapat människor som slåss mot oss in i döden. Dessa människor borde istället på ett odramatiskt vis kunna upphöra med sina omoraliska aktiviteter och sona sina tidigare gärningar genom att istället börja kämpa med folket.

DELTA I MANIFESTATIONEN MOT SEXUELLT VÅLD – FÖR SAMTYCKE

När? Lördag 18 januari, kl. 13-14
Var? Medborgarplatsen

Alla som vill visa sitt stöd för att samtycke ska vara en självklarhet vid sex är hjärtligt välkomna. Mer information kommer löpande. SPRID OCH BJUD IN ALLA DU KÄNNER! Nya partiet kommer självklart att delta. Evenemanget på Facebook hittar ni här.

Sent en kväll när puben hade stängt
En brud på tjugofem skulle gå hem
Då stod där en man på lur
Ett jävla svin som borde sitta i bur

Sakta följer han med henne hem
Med perversa tankar om en brud på tjugofem
Hon följts snabbt ner av ett slag i skallen
För svinet ville bara rasta ballen

Ännu en våldtäkt i nattens kalla sken
Hur långt ska det gå innan någon reagerar
En normal kvinna har blivit schizofren
Så tar vi lagen i egna händer och agerar

Du fick inte fängelse, du fick bara vård
På två månader så fick du ditt nåd
Ditt offer vill nu aldrig se någon karl
För ärret du gav sitter alltid kvar!!

Sömnlösa nätter och ångestkval
Hon kommer aldrig att bli normal
Så länge det finns såna svin som DU
Så måste någonting hända och det är NU!!

UMEÅ KULTURHUVUDSTAD – ETT HOT MOT KULTUREN

Nya partiet kräver att Umeå drar sig ur kulturhuvudstadsprojektet och i stället investerar pengarna i industrijobb. Vi menar att Umeå har goda förutsättningar att profilera sig inom industrin, vilket skulle kunna skapa arbetstillfällen och förbättrade förutsättningar att erbjuda vård, skola och omsorg med bra kvalitet. Sverige håller på att avindustrialiseras, och inget annat parti tar upp denna för välfärden fullständigt avgörande fråga.

Nya partiet är inga kulturmotståndare. Kulturhuvudstadsåret är nämligen ett jippo. Se bara på den påkostade öppningsceremonin. Isen ska sprängas bort från delar av Umeälven, samtidigt som tusentals renar, till tonerna av körsång, ska tvingas att springa genom centrala Umeå! Och Böhlin kallar oss populister! Vi är istället ett parti med fötterna på jorden som försvarar kulturen. Mot jippon.

Risken är att umeborna vaknar upp i januari 2015 med en saftig räkning för detta jippo och ett antal skrytprojekt. På så sätt är Kulturhuvudstadsjippot ett hot, inte bara mot vård-skola-omsorg, utan även mot kulturen. Då många sorterar in oss bland kulturhatarna och påstår att logiken i vår politik leder till nedlagda bibliotek, opera, teater dans osv, avslöjar han en stor portion okunnighet.

Skolan är samhälles stora kulturbärare när det gäller allt från läs- och skrivkunnighet till de första mötena med klassisk litteratur. En bra skola bidrar också till att minska klasskillnaderna när det gäller kulturella upplevelser. Vi måste skapa förutsättningar för fler att kunna tillgodogöra sig alla former av kultur. Om personalen på dagis har tid att sätta sig ned och läsa en bok med barnen ökar lusten att läsa hos alla barn. Vad händer med ett land där medborgarna inte kan läsa och inte förstå en text? Vilken effekt får det på den enskilda människan och på demokratin?

Olika former av kultur ställer olika krav på brukaren. En modern hitlåt har en sorts kvalité som fångar sina åhörare efter 15 sekunder. Klassisk musik, å sin sida, kräver ofta mer av tid, koncentration och förkunskaper hos sin publik. Eftersom lättillgängliga hitlåtar ofta hittar en kommersiell väg ut innebär vår kulturpolitik i praktiken att samhället måste ge mer stöd åt symfoniorkestern.

Människor kan inte leva utan kultur. Därför finns kulturella uttryck i våra liv och i samhället. Kulturella yttringar driver det offentliga demokratiska samtalet framåt. Låt inte Kulturhuvudstadsåret och de kommersiella krafterna döda den fria kulturen och debatten.

Den amerikanska kulturen är inget annat än de skiftande trenderna hos storföretagens marknadsföring. Hollywood dominerar filmproduktionen och både teveprogram som programidéer hämtas från USA. Hur många svenskar har ens hört om riktiga hjältar och verkliga kulturpersonligheter som Engelbrekt, Erik G. Geijer eller Olof Rudbeck. Nej, det som gäller är Michael Jackson, Britney Spears med flera fina representanter för Amerika. Som isolerade företeelser kan det verka ofarligt, men när det börjar påverka alla delar av vår existens blir det en stor fara. En konstig klädstil har blivit våra unga mäns uniform; bakåtvända kepsar, t-tröjor, säckiga byxor med mera. Coca Cola och Pepsi är de drycker man föredrar.

I slutändan handlar det om en förändring av hela generationers värdegrunder. Idiotiska dokusåpor som “Masterplan”, “The Bachelor”, “Farmen”, “Fame Factory” etc. pumpas ut på bästa sändningstid. Och därifrån får våra unga sina värdelösa och ytliga “värderingar”. Man överlämnar till tevebolagen att skapa en verklighet att titta på i stället för att leva ett eget liv.

Vilken slutprodukt kommer då från den amerikanska kultur-kloaken? Generationer av småsinta hedonister och egoister; påstridiga, arroganta, respektlösa och vulgära typer… amerikaner i allt, utom geografiskt. Vi ser det i kravet efter dyrare saker att äga, i de slöa och ansvarslösa attityderna mot livet och samhället i allmänhet. Det är ett socialt sönderfall likt det som redan skett i Amerika. Vi ser hur förlorandet av identiteten gör dem rotlösa och deprimerade utan framtidstro – som sedan storföretagen botar med fler och effektivare “mediciner”.

Ett rikt kulturliv kräver långsiktiga satsningar på allt från opera och bibliotek till personal i skola och förskola. Inget annat än en aggressiv kulturkamp kan rädda Sverige från den amerikanska pesten. Vi anser att vardagsverksamheter, inklusive kultur, måste gå före skrytprojekt och jippon. Detta kommer Nya partiet att fortsätta hävda. Med åsnans envishet.

ÄNNU EN MAN FRIAD FÖR VÅLDTÄKT

Efter en date blir en kvinna blir våldsamt våldtagen. Hon skriker nej tills hon blir hes, mannen täcker för hennes mun och näsa så att hon inte kan andas, han slår henne och våldtar henne både analt och oralt. Rätten anser att det är bevisat att mannen tvingat sig till sex med våld.

Men.

Rätten anser inte att det är bevisat att mannen haft uppsåt att tvinga sig till sex med våld. Detta eftersom mannen tydligen brukar tvinga till sig sex med våld med kvinnor som säger nej, och därför tolkar en kvinna som säger nej och blir spänd i kroppen som att kvinnan vill bli ”tagen med våld”.* Detta bedömer rätten som en helt rimlig ursäkt för att han inte ska bli dömd för våldtäkt.

Om rätten tillämpar en sådan bedömningsgrund väcks frågan: Finns det något alls en kvinna kan göra för att få rättvisa skipad efter en våldtäkt? Som Amat Levin konstaterar; nu är inte ens ett nej ett nej längre i rätten. Ett nej har förvandlats till ett ja. Och då går våldtäktsoffer helt rättslösa.

Som liten lärde jag mig tidigt att polisen skulle man lita på, att de fanns för att hjälpa en i alla möjliga (eller snarare omöjliga) situationer. Jag lärde mig att man skulle ringa 90 000 (det var tider det) och begära polisen om något hände när man var ensam hemma, och så vidare. Jag minns även att man blev tillsagd på dagis att man skulle söka sig till de uniformerade om man gått vilse under utflykten eftersom dessa då skulle hjälpa en tillrätta. Det kändes bra att veta att det fanns en sådan god kraft i samhället; det gav en känsla av trygghet.

Det är inte rimligt att vi har ett rättssystem som betraktar män som idioter vilka saknar grundläggande förmåga till kommunikation. Vi kan inte ha ett rättsväsende som styrs av en sådan människosyn.

Männens makt i samhället skyddas via staten och vilar ytterst på dess våldsorgan, såsom polis, militär, domstolar och fängelser, idag kompletterade med ett växande inslag av privata vaktbolag. Den legitimeras via ideologisk propaganda, där TV och ett alltmerkommersialiserat och likriktat mediaflöde spelar en allt viktigare roll i överhetens strävan att hålla kvinnorna i okunskap och passivitet. Till verkställare och försvarare av sin folkfientliga politik har kapitalägarna en armé av hjälpredor i samhällets improduktiva överbyggnad.

dd395-Pigs-site

Dags att slå tillbaka! De privilegieradea och deras armé av hjälpredor, fruktar en omvandling. Kvinnorna har inget annat att förlora än sina bojor. Men en hel värld att vinna.