Julen är här. Tid att träffa släkt och vänner, laga god mat och mysa med min systers fina barn. Jag har alltid älskat julen, jag tindrar fortfarande som ett barn när jag pyntar hemma till ljudet av Tommy Körbergs och Sissel Kyrkjebøs duett ”Julen är här”.
”Julen är här
i våra mörka länder
Kom, låt oss ta varandras händer
när julen är här
Och jag vill tända en stjärna till
den som har frusit och gått vill i världen”
Men i år har det inte blivit så mycket julmys än. Hemma är det opyntat och julmusiken ligger väl i en låda nånstans. Faktum är att jag på senare år fått allt svårare att finna någon julstämning.
Jag tror det har haft med klimatet att göra. Samhällsklimatet.
Det blir allt svårare att leva i Sverige.
Julen är en smärtsam tid för många familjer. Speciellt när hushållskassan ekar tomt. Och det verkar den göra för allt fler. Flera undersökningar visar att både de som har arbete och de som saknar ett blir allt fattigare.
Ta till exempel siffrorna från Kronofogden som visar att var femte person som är skuldsatt är arbetslös.
Förklaringen ligger inte minst i att det har blivit rena rama fattigdomsfällan att förlora jobbet. Taket för arbetslöshetskassan har inte höjts på elva år. Samtidigt har priserna på mat, hyra och bensin ökat sedan 2002.
Högern projicerar sin egen egoism och sitt eget människoförakt på resten av samhället. Detta gäller i olika utsträckning och former både moderater och sverigedemokrater. Hetsen mot sjuka, arbetslösa, människor som tigger och lever gömda (som reva) får en respons hos de som inte ser eller inte vill se strukturerna i samhället.
Det är inte svårt att förstå hur en vanlig människa kan ondgöra sig över en tiggare på tunnelbanan när en moderat minister själv gör detsamma i tv-rutan. Människor som skriker åt den romska kvinnan på pendeltåget för att hon ”lurar folk på pengar”, men bara rycker på axlarna åt att en riskkapitalist plundrade välfärden på några miljarder. De som skyller sin arbetslöshet eller varsel på den syriska flyktingen som kom in på bemanningen på klart sämre villkor och bor i ett rum med tio andra – men inte ifrågasätter företagets vinstprognos och rekordvinstutdelningar.
Rasism frodas där den politiska medvetenheten är låg. Ju mer höger folk röstar ju mer korkade blir de, eller tvärtom, att rösten på Sverigedemokraterna är själva kvittot på hur dumma människor låtit sig själva bli.
Till slut blir de nättroll som förstör sina egna barns julafton när de mitt i Kalle Anka börjar gorma om hur ‘PK-maffian, feministerna och invandrarlobbyn gått ihop’ och ‘förstört den största av alla svenska jultraditioner’. När barnen oförstående anmärker att de faktiskt tar bort och lägger till saker i varje års Kalle Ankas jul, börjar de mata sina barn med argument om varför 1800-talets amerikanska nidbildskaraktärer av en jude, en blondin och en afro-amerikansks flicka är jätteviktiga delar av den svenska julen.
Är det verkligen konstigt att västvärlden håller på att förgöra sig själv? Se bara på vad som händer i Grekland, Spainen och Ukraina. Denna likriktning som vi medborgare ständigt utsätts för gäller även våra politiker. Fördumningen av folket är ju inte en plötsligt uppdykande nyhet, det har sakta men säkert fortgått sedan slutet av 60-talet. Det har ingått in den långsiktiga planen att skapa en människomassa så likformad som möjligt och helt beroende av EU och de stora företagens vinstintresse.
Se på något i naturen, en vargflock till exempel, en flock vildhästar i Mongoliet eller en lejonflock i Afrika. Alla individer i dessa ”samhällen” har en nedärvd social egenskap som möjliggör överlevnad inom flocken. Saknas den funktionen, blir individen utstött och överlever sällan. Det är inte svårt att förstå hur en vanlig människa kan ondgöra sig över en tiggare på tunnelbanan när en moderat minister själv gör detsamma i tv-rutan. Människor som skriker åt den romska kvinnan på pendeltåget för att hon ”lurar folk på pengar”, men bara rycker på axlarna åt att en riskkapitalist plundrade välfärden på några miljarder. De som skyller sin arbetslöshet eller varsel på den syriska flyktingen som kom in på bemanningen på klart sämre villkor och bor i ett rum med tio andra – men inte ifrågasätter företagets vinstprognos och rekordvinstutdelningar.
Jag vet att det nu runt om i landet finns en stor lust att samlas, att gå vidare, utveckla våra idéer om samhället och att vinna valet 2014. Det kräver hårt arbete, det finns inga enkla lösningar – men vi kommer att klara det.
För att ta tag i utmaningen att skapa ett starkt politiskt alternativ för fler jobb i Sverige så behöver vi ett starkt lag. Och det laget är ni. För vi tillsammans, partiets alla medlemmar – det är vi som bildar laget. Vi behöver också bli fler än de medlemmar vi är idag. Vi ska bli fler medlemmar med olika bakgrunder. Jag ser fram emot att få träffa er ute på alla aktiviteter som vi ska ha runt om i landet!
NYA PARTIET 