BLONDINBELLA ÄR HISTORIEN OM DET NYA MODERATA SVERIGE

Det var länge sedan jag blev fysiskt illamående av att läsa ett blogginlägg som när Blondinbella uttalade sig om Kafé 44, en viktig samlingsplats för kritiska röster – många höjer ens blodtryck farligt nära gränsen medan andra förstummar en, men att man blir fysiskt illamående är ytterst ovanligt. Blondinbella lyckades dock ordna det så. Visserligen är jag övertygad om att Blondinbellas svammel och fullständiga underkastelse inför konsumtionen snarare arbetar för vår Sak än att den på något sett får svenskar att känna, ”ja, sådär vill jag ha det – vilken underbar samhällsbild hon målar upp – så vill jag att mina barn ska växa upp”.

Så här skriver Blondinbella i ett inlägg på sin blogg:

Ikväll visade det sig att alla mina fördomar om vissa delar av Söder stämmer. Jag har aldrig känt mig mer felplacerad i hela mitt liv när vi var på Cafe 44.

Det kändes som om jag slungades tillbaks till 70-talet och Ebba Grön skulle upp på scenen. Folket var rätt så blandat. Vissa va glamrockare, vissa liknade Ted Gärdestad, andra emos, punkare och några skinnheds. Det var extremt obehagligt och jag verkligen kände att alla stirrade ut oss, vi var inte hemma där alls. Inte på något plan.

Jag har alltid tyckt att det är intressant med nya upplevelser, träffa nya människor. Men det här var bara obehagligt, folk stod och hoppade på varandra som om de gick på en uppåtdrog. Vissa var rakade, hade bombarjackor och kängor på fötterna. Jag mådde faktiskt illa när jag såg dem. Människorna där hatar min livstil och jag kunde se de på dem. Vi förstod direkt att vi levde i helt olika världar och jag var på deras hemmaplan. Pärlörhängen, märkeskläder eller en liten päls runt nacken väckte bara ett hat hos dem. Ett hat jag inte känt så pass tydligt förut.

En annat uttalande gjorde hon på självaste julafton då hon kallar Karl-Bertil Jonsson för tjuv och kommunist.

Karl-Bertil är dåtidens AFA. Han tar lagen i egna händer.

Till denna skara av kapitalister och borgare – med ett ord borgarklassen – hör Isabella Löwengrip, och det är endast i detta perspektiv och inte ur ett generationsperspektiv eller könsperspektiv som vi kan förstå vad hon säger och varför hon säger det. Många ungdomar har åsikter som är väldigt sunda för samhället men alla ser dem som ett problem. Så de börjar se sig själva som problem. Ett kollektivt självhat. Vi gör vår del och den innebär att vi visar ungdomar hur man talar utan komplex och rädsla för att bli ifrågasatt.

Sedan urminnes tider har konstnärer av olika uttryck protesterat mot makten, och många gånger med faktiska konsekvenser. Riktig punk ska innehålla ett politiskt ställningstagande och att hitta hyckleri i samhället och peka på det. Texterna är viktiga.

Coca Carola, ett svenskt punkband som är känd för sina samhällskritiska texter. Har spelat på Kafé 44 många gånger:

Men Isabella Löwengrip företräder inte 90-talister eller unga tjejer. Hon bor i Stockholms innerstad, jobbar extra på en juristfirma och driver aktiebolaget Blondinbella AB med ett antal anställda. Blondinbella är också namnet på hennes blogg som läses av ungefär 60000 personer varje dag. Inte illa för en helt vanlig tjej. Ibland shoppar Isabella loss, och ganska ofta spräcker hon sin shoppingbudget på 10000 kronor i månaden. Men vilken tjej gör inte det? Vi lever ju för att hitta den perfekta toppen och det glansigaste läppglanset. På bilderna ler Isabella alltid på samma sätt. Lite plutande läppar och huvudet på sned. Så där lagom inbjudande, men inte slampigt. Hon är ju respektabel. Det märks om inte annat på hennes förfinade smak. Isabella tar gärna lite skaldjurspaté eller lite seranoskinka som snacks, för chips tycker hon är sunkigt.

Någon borde upplysa Isabella om att det är hon som är minoriteten. Det är vi som spränger vår ”shoppingbudget” när vi bara tittar på hennes garderob som är i majoritet. Vi som äter chips och som tycker att patéer är äckliga.

Nej, Blondinbella är inte som jag och du. Däremot företräder hon en bestämd samhällsklass och en särskild ontologi dvs. en föreställning om hur världen är beskaffad. Vi ska förklara allt i hop, låt oss börja med samhällsklass.

Varje klassamhälle bygger på tre funktioner; produktion, utpressning och utnyttjande av överskottet. I vårt samhälle, som är ett kapitalistiskt samhälle, så är producenterna sk. proletärer. En medeltida bonde t.ex. ägde sin jord och sin plog, men en proletär äger inte sin arbetsplats. För att försörja sig så säljer hon sin förmåga att arbeta till vår tids utpressare, som kallas för kapitalister. Till skillnad från medeltidens adel som utpressade med våld och helt sonika tog en bit av skörden i beslag så utpressar kapitalisterna genom sitt monopol på arbetsplatserna. Och till sist har vi då utnyttjarna, de som får ta del av överskottet mot att de hjälper utpressarna att utpressa. Dessa kallas i dag för borgare. Med olika medel bidrar de till att kapitalisternas och deras egna privilegier består.

För otaliga ungdomar ger punken möjlighet att våga lita till egna krafter, att bygga upp självförtroendet och speglade den stigande otrivseln med det svenska samhället. För var dag som går flyttar systemet fram sina positioner. De befäster sin makt alltmer. Men för var dag som går slår fler och fler medlemmar av vårt folk upp ögonen och ser vad som som håller på att ske. Vill du leva ditt liv i rädsla och vara en bricka i ett spel där du endast kan förlora? Valet är så enkelt – men ändå livsviktigt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s