RECENSION – DJURENS GÅRD GEORGE ORWELL

0141036133

Som ni märker varvar jag tegelstensläsningen med lite tunnare böcker. En av dem jag hunnit med är Djurens gård av George Orwell. Jag har tjatat massor om 1984 av samma författare tidigare, och kan nog aldrig sluta tjata om den. Det är nämligen en såväl välskriven och spännande, som viktig roman. En dystopi skriven på 40-talet, som idag kan te sig skrämmande lik den övervakade verklighet vi lever i.

Det är förstås inte märkligt om man tänker på hur laddad av symbolik som 1984 var. Det som vår egen vänster – liksom också den brittiska – inte talade om var att romanen av Orwell själv betraktades som en satir och dystopi utifrån båda de stora totalitära systemen; kommunismen och nationalsocialismen. När den utkom 1949 fanns förstås båda dessa enparti-diktaturer dels i färskt minne (Hitlers Tyskland), dels i synnerligen aktivt utövande (Stalins Sovjet).

Men nu är det inte 1984 som ska stå i rampljuset. Jag ville bara inleda med hur förtjust jag är i den romanen, för att visa på de förväntningar som finns när jag läser ännu en dyster bok av Orwell. Jag läste Djurens gård i nästan ett svep på landet förra helgen. Visserligen är det inte en svår bedrift, med tanke på bokens knappa sidantal, men det berodde snarast på att jag inte kunde lägga den ifrån mig.

Boken handlar om en gård som drivs av Mr Jones och hans drängar. Gården är i alla avseenden en vanlig gård där människorna enväldigt bestämmer och djurens välmående bara är intressant ur en ekonomisk synpunkt. När den äldsta och visaste grisen Gamle Majoren närmar sig döden bestämmer han sig för att berätta om en utopi som uppenbarat sig för honom i en dröm. En utopi där alla djur är vänner och kämpar ihop för att driva gården för enbart deras eget intressens skull, en värld utan människor som styr och dikterar. Denna idé sprider sig bland djuren på gården som kallar det för animalismen. Och en dag bryter upproret ut och Mr Jones med resten av människorna drivs iväg från gården.

Under den första tiden utan människor blir många saker bättre på gården. Djuren får mer mat och alla får vara med och bestämma. Ett antal regler sätts upp som en slags grundlag som säkerställer alla djurs lika värde och ett antal andra principer som ska följas. Men med tiden så börjar grisarna, som är dom smartaste djuren på gården, ta sig mer och mer befogenheter. Med hjälp av propaganda, rädsla och det faktum att dom gömmer sig bakom det ursprungliga budskapet med upproret så tar grisarna för sig mer och mer så att dom till slut inte skiljer sig nämnvärt från de människor som dom en gång slog sig fria från.

Trots att Djurens gård först gavs ut 1945 är den fortfarande aktuell, denna bok då den ger en skrämmande bra bild över hur vi människor lever och lär, och vad som händer när makten kommer i fel händer, då alla fall jag gör kopplingar från hans metaforiska skrift till nutidens korrupta länder.

Utvecklingen är på väg tillbaka till Mubaraks polisstat före revolten 2011: undantagstillstånd, godtyckliga fängslanden, censur, allsmäktiga generaler. Militärer är inte till för att tala demonstranter till rätta eller ordna politiska dialoger, utan ska försvara länder. Otaliga konflikter har passerat revy genom tv-rutorna, men när man bevittnar Egyptens våldsamma självskadebeteende är tårarna inte långt borta. Det är svårt att klandra dem som nu slår fast saker som ”demokratins slutliga död” i Egypten och ”sista spiken i kistan för arabiska våren”.

Den 28 januari 2011, ”ilskans fredag”, intog hundra- tusentals egyptier gatorna i Port Said, Suez, Alexandria och Kairo. Demonstranter brände ner polisstationer och myndighetsbyggnader och tårgasen låg tjock över Tahrir- torget. PresidentHosni Mubarak ut- färdade utegångsförbud i städerna.

Den 28 januari 2013 har ännu inget namn. Men Port said, Suez, Alexandria och Kairo brinner igen, militärfordon är stuckna i brand på Tahrirtorget, polisstationer i Port said likaså. Städerna omgärdas av undantagstillstånd som ger militären rätt att arrestera demonstranter som de vill. Presidenten har utfärdat utegångsförbud som ingen följer. USA:s president Barack Obama uppmanar alla parter att avstå från våld. Men varken Muhamed Mursi eller Mohamed El Baradei sitter frihetsberövade nu. Den förste kallar, i form av sitt presidentämbete, till dialog i sitt nya palats. En dialog som den andre, i sin roll som oppositionsledare inte deltar i.

De tusentals på gatorna, de som svimmar av tårgas, de som dödas av militärens kulor är samma som för två år sedan och de kräver samma sak som för två år sedan, bröd, frihet, rättvisa. En ny regim. Och precis som för två år sedan kallas de för ligister och kriminella av presidenten och hans anhängare. På gatorna i Port Said, Suez, Alexandria och Kairo handlar kampen egentligen om samma sak som den handlade om för två år sedan. Bröd, frihet, rättvisa. De kräver en riktig demokratisk förändring. För innan total transparens och regler som omöjliggör korruption införs finns ingen egentlig frihet.

I George Orwells bok blev några av hönorna upprörda att de gjorde ett litet uppror. Men det fick de bittert ångra. De ställdes inför rätta och blev anklagade för att ha gått i maskopi med Snöboll, detta straffades med döden! Även några andra djur erkände sina syndiga handlingar, som att gömma undan några korn vete att ha tills den kalla vintern. Även några andra djur erkände att de gjort diverse småbrott. Alla anklagades att stå i maskopi med terroristen Snöboll och dömdes därför till döden. På samma sätt anklagade Stalin de människor som tyckte olikt honom att vara förrädare och skickade dem till koncentrationsläger i Sibirien. Vilket man kan säga var i stort sätt lika med döden.

I december gav Mohamed Mursi sig själv i princip oinskränkt makt. Något han tog tillbaka en tid senare när han lyckats få igenom grundlagsförslaget. Han menade att denna manöver var för folkets bästa. I samma veva försökte han byta ut domarna i högsta domstolen, då de ses som rester från förra regimen. Militärens självständighet är densamma som tidigare, men nu är den befäst genom den folkligt genomröstade grundlagen.

För att nå en förändring krävs en riktig revolution. En revolution som gör upp med militärens makt i skuggorna och försäkrar sig om ett fritt rättsväsende och fria medier. Utan detta spelar det ingen roll vilket parti som har majoritet. Demokrati har man ändå inte.

Boken är på intet sätt oaktuell, diktaturstaten och okunskapen är fortfarande aktuella problem, de starka utnyttjar fortfarande de svaga. Att tro att alla människor behandlas lika någonstans är att bedra sig själv något som djuren på gården inte inser förens det är för sent. När svinet inte längre är ett djur utan en människa, då är det nästan för sent att agera.

Åtskilliga av dessa essäer borde läsas i våra skolor. Den som inte lärt sig historien är dömd att upprepa den.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s