GODA VILLKOR ÄR INGEN NATURLAG

Det finns flera svar på frågan varför vi årligen demonsterar på första maj. Att demonstrera handlar för oss inte alltid om att vara mot något. Det kan lika gärna vara så att vi vill visa på alternativ och uppmärksamma något man är stolt över. Vi är stolta över vad arbetarrörelsen under dryga 100 år lyckats åstadkomma. Men vi ser också att samhället nu förändras på ett sätt vi inte gillar. Det ger oss anledning att demonstrera också den 1 maj 2014.

28528

Svensk och Europeisk arbetsmarknad behöver regler som leder till schyssta villkor för alla, löntagare och företag. Vår Svenska modell, där arbetsmarknadens parter reglerar arbetslivet med kollektivavtal, måste gälla alla som jobbar i Sverige. Annars finns ingen möjlighet för svenska företag att konkurrera med företag utifrån och löntagares villkor kommer att försämras.

Riksdagen har på senare år antagit och förändrat lagar som resulterat i försämrade anställningsvillkor, urholkat jämställdhetsarbetet och försvårat arbetet mot dålig fysisk och psykisk arbetsmiljö. Ett blått EU och en moderatledd regering nationellt har under flera år, på punkt efter punkt, motarbetat en utveckling mot ett tryggare och säkrare arbetsliv.

Stora etablerade industriföretag har på senare år, i finanskrisens spår, varslat personal. Underleverantörer har förlorat uppdrag och sagt upp folk. I takt med att Sverige har åsidosatt sitt självbestämmande och hur den ohejdade gränslösa världshandeln expanderat så har vi sett hur stora delar av vår industri till stor del lagts ner, köpts upp eller flyttat utomlands. Vår ekonomi styrs inte av längre av vår inhemska produktion och politiska beslut, utan av de internationella börsernas upp och nedgångar.

Nya Partiet skulle välja att fördela mer medel ut i landet. Då kan fler anställas inom exempelvis skola, vård och omsorg. Kommuner skulle kunna bygga och investera lokalt, vilket skulle få hjulen att snurra och skapa fler arbetstillfällen. Ett fritt Sverige, utan EU-välde, skulle kunna ha en mycket stark ekonomi som utgick från det svenska folkets intresse. Vi skulle kunna trygga vårt jordbruk och vår inhemska industri maximalt och utveckla en maximal självförsörjningsgrad. Den svenska skogen, näst störst i Europa, genererar ett högre värde per år i Sverige än vad exempelvis den norska oljan förmår i Norge. Vi har dessutom uran, koppar och järnmalm. Vi har gott om vattenkraft, stora fiskevatten och goda jordbruksslätter.

Vi har ett stort tekniskt kunnande och god förmåga till nytänkande och kreativitet. Nya Partiet satsar på innovation och forskning istället för att backa in i framtiden. Vi behöver en aktiv politik som skapar fler jobb, inte fler skattesänkningar.

Goda arbetsvillkor och en positiv samhällsutveckling är ingen naturlag som tillkommit av en slump. Det ligger årtionden av hårt fackligt och politiskt arbete bakom. Att försämra villkoren är däremot ganska snart gjort. Det börjar märkas nu efter snart åtta år med Reinfeldt vid rodret.

Vi ses under fanorna på första maj!

Advertisements

FRAMTIDENS STYRE – HELLRE IDAG ÄN IMORGON!

Syftet med en stat borde vara att tjäna folket samt säkra dess framtid och utveckling mot stjärnorna. Men som det styrs idag blir målet att vända ryggen de människor de skall tjäna, och inlemma den i en smältdegel av rotlösa arbetare och konsumenter. De styrande vill förvandla hela globala världens befolkning till boskap. Vi vill inte ha en världsstat eller någon världsordning, med dagens utveckling kommer vi sluta som en mänsklig smet i ett stinkande träsk.

Människor kommer självfallet inse att Mona Sahlin, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven (eller någon annan av de dårar som Bilderberg-gruppen producerar) är spritt språngande galna. Och mentalt oförmögna ska inte inneha ansvarspositioner för miljoner av människor.

Sveriges ekonomiska kris skapades ur 80-talets politiska vanstyre, då den ekonomiska politiken i allra högsta grad präglades av liberala tankegångar, vilket i sin tur lett till att vi idag har en orimligt stor statsskuld. 1990-talet innebar ett definitivt slut på 1900-talets epok av klassutjämning och sakta men säkra marsch mot världens jämlikaste land. Klasskillnaderna har sedan dess vuxit och det med ökande hastighet.

Ett parti eller en rörelse utan en stark uppbärande ideologi är dömd till undergång. Ideologin är det nödvändiga kitt som sammansvetsar rörelsen, den får varje enskild individ att känna att han är en del av en obeskrivbar kollektiv gemenskap. Likt miljoner vattendroppar tillsammans utgör ett väldigt hav, vävs miljoner individer samman till en enda enorm och oövervinnelig kropp med hjälp av ideologin. Rörelsen kräver, för att växa och bestå och en fanatisk tro på dess egen riktighet. Denna övertygelse kan endast formas ur en stark ideologisk grund.

Ett socialistiskt samhälle borde vara ett samhälle där alla arbetar och gör rätt för sig, där man kan gå säker på gatorna och där ingen behöver svälta. Det svenska samhället är inte ett sådant samhälle. Socialdemokraterna har tagit denna term och förvridit den till oigenkännlighet, de har omvandlat innebörden av detta vackra ord till något fult, smutsigt och perverst.

Rasism och diskriminering är strukturella problem som finns i hela samhället. Det är lättare att få jobb och bostad om du har “rätt” namn och hudfärg. Familjer som faller utanför normen “kärnfamiljen” har svårare att få stöd av samhället och lagen. Varför kan man inte istället fokusera på mer vitala skillnader och kategorisera människor exempelvis efter vilka som är flitiga eller lata, ärliga eller lögnaktiga. Detta tycker jag skulle vara ett bättre sätt att dela in sina fränder, eller fiender i olika fack. Och skulle det vara så att någon som karakteriseras av de senare alternativen lyckats skaffa sig en maktposition, ja då vet man att något gått fel.

Nya Partiets syn på sexualitet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och samlevnad utgår ifrån ett normkritiskt perspektiv. Människor porträtteras, behandlas och förväntas vara och göra olika saker på grund av sitt kön. Inte minst gäller detta sexualitet. Personer som bryter mot köns- och sexualitetsnormer kan bli osynliggjorda och bestraffade på olika sätt. Homosexualitet är ingen sjukdom utan en naturlig variation av mänsklig sexualitet. Man går en promenad längs vattnet, blickar ut över viken och ser ett fridfullt svanpar glida omkring. Och förutsätter att det är en hane och en hona. Men så behöver det inte alls vara. Djur av samma kön som parar sig, fostrar ungar eller lever länge sida vid sida är inte ovanligt.

Jag är nu en stolt och aktiv medlem inom Nya Partiet och jag kan utan tvekan säga att det är en underbar känsla. Att få vara ute på gatan och bedriva kamp för människans naturliga levnadssätt anser jag nu vara lika självklart som att andas. Att få gå sida vid sida med de individer som långt innan mig gjorde valet att försvara vår rätt till allas existens är en mäktig känsla. Individer jag nu kan kalla för mina bröder och systar.

ETT UPPROR OCH NORMEN FÅR STÅ TILL SVARS

I dagens samhälle lever majoriteten i en bubbla. Ingen vågar ta klivet ut från denna bubbla och bryta mot normerna som finns. I Sverige idag lever så gott som alla precis som alla andra gör, ingen vågar sticka ut. Kampen mot normer pågår med full kraft. Mansnormen, tvåsamhets-normen,heteronormen etc.

Vi jobbar utifrån ett normkritiskt perspektiv. Det innebär att vi tydliggör och ifrågasätter normer som påverkar individers möjlighet till makt på olika nivåer. Att tillhöra en norm, något som anses vanligt och inte brukar ifrågasättas, innebär fördelar. Ofta blir fördelarna synliga först om man bryter mot normen.

DSCF0174

Inom gemenskaper uppstår konflikter där en viss grupp eller individ utesluts från de övriga. Detta kan ske antingen genom våld eller diskreta antydningar om att gruppen eller individen i fråga inte hör hemma i gruppen. Vi måste komma åt samhällets normsystem.

När man reder ut situationen kan det vara bra att tänka på hurvida det gömmer sig en norm under ytan, till vilken gruppen eller individen inte klarat av att anpassa sig?

Om situationen bara behandlas som en engångsartad konflikt mellan två grupperingar, når man inte fram till de maktstrukturer eller normer som eventuellt ligger som grund för hela konflikten.

Insikten om att normer och antaganden är en del av omgivningen är det första steget.

Normerna måste synliggöras. Det gör man genom att bli medveten om hur omgivningen fungerar, hur männnisor värderas olika utifrån sina egenskaper. Kritiskt tänkande hjälper. Lika viktigt är det att stanna upp ibland för att iaktta sin omgivning.

De som utmanar normerna bli själv ofta tvungna att ta på sig ansvaret för att mångfalden ska tas i betraktande och att de brister som finns blir åtgärdade – även om det egentligen borde vara allas uppgift.

Därför är det viktigt att kunna lyssna.

Det är bra att först lyssna på sig själv – känner man själv att det finns några normer som det är svårt att anpassa sig till? När man vet hur den upplevelsen känns, är det lättare att lyssna och förstå andras upplevelser om kollisioner med normer.

Den smarta märker också de egenskaper hos sig själv, som passar in i de rådande normerna. Om man i vissa bemärkelser passar in och är privilegierad, är det viktigt att lyssna på vilken erfarehet de människor har, som saknar privilegierna i just de avseendena.

Att man inte ryms inom normernas ramarna är inte ens eget fel. Det är normernas fel. För att förändra jobbiga situationer och rutiner måste man först få syn på normerna. Därefter måste de ändras.

SVERIGES VIKTIGASTE UNGDOMSFÖRBUND

Nya paritets ungdomsförbund bedriver en omfattande bildningsverksamhet som är unik. Här möts kunskap och värderingar på vår idégrund i samtal om samhället. NPU är den främsta platsen för unga i Sverige att få politisk skolning.

En god studieverksamhet är en förutsättning för en politik som tar sin utgångspunkt i egna samhällsanalyser och visioner. När vi låter andra sätta dagordningen och beskriva samhället tvingas vi anpassa oss efter verklighetsbeskrivningar som begränsar våra idéer.

Bild0526

På föredragen bjuds det förutom viktig ideologisk utbildning också på intressanta diskussioner, gemytlig atmosfär, god hemlagad mat, tillfälle att vårda gamla bekantskaper och komma i kontakt med nya människor.

Det har dessutom anordnats en utbildningsdag ute i naturen i Uppsala där deltagarna bl.a. fick lära sig att navigera med kompass och även viss sjukvårdsutbildning. Nya partiet ser det av stor vikt att inte bara rikta sig utåt till de breda massorna med information utan också att utbilda de redan rekryterade i diverse ämnen som är gynnsamma för kampen. I vår studieverksamhet diskuterar vi ledarskap, ideologi och framtid. För det är först när vi vet vart vi är på väg som vi har kraften att göra motstånd.

Nya partiet har utvecklats och vuxit, som idag är väldigt öppen och allt fler ”Svenssons” vaknar upp och tar kontakt med oss och deltar på våra aktiviteter. Är du nyfiken på Nya partiets ungdomsförbund och vill veta mer om oss och bilda dig en egen uppfattning så är du varmt välkommen att höra av dig. Kom på en informationsträff, en filmkväll, en kampsportsdag eller delta på ett av våra föredrag och ta chansen att träffa rakryggade män och kvinnor. Våga gör slag i saken. Skulle det inte vara något för dig har du åtminstone gett oss chansen och gjort ett eget hedervärt ställningstagande istället för att låta dig kväsas och hjärntvättas av systemets bild. Välkommen och låt dig bildas!

SLÄPP INGEN PUTIN ÖVER BRON!

För två år sedan, på julafton 2012, kom ett väntat besked från Vladimir Putins Ryssland. Åklagaren tillkännagav att Dmitrij Kratov, före detta biträdande fängelsechef, skulle frias. Det fanns inga bevis på att hans agerande lett till Sergej Magnitskijs död.

Magnitskij var den unge jurist som kämpade mot en massiv korruptionsskandal med vindlingar långt in i Kremls korridorer. För det fängslades han. Efter att ha varit häktad i 358 dygn, under allt svårare förhållanden, blev han akut sjuk och avled innanför murarna. Mycket tyder på att han misshandlades till döds av fängelsevakter med gummibatonger.

Denna ”plötsliga häktesdöd” tycks vara särskilt vanlig inte minst bland regimkritiska intagna på Rysslands häkten och fängelser. Efter Vladimir Putins senaste årliga presskonferens tycks det i alla fall som att en handfull uppmärksammade fångar klarat sig undan. Det handlar om de två Pussy Riot-medlemmarna Maria Aljochina och Nadezjda Tolokonnikova, den svenske Greenpeaceaktivisten Dima Litvinov samt den forne oligarken – och Putinmotståndaren – Michail Chodorkovskij.

Nog är det glädjande om dessa fångar återfår sin frihet. Men deras öden, inklusive den plötsliga fri­givningen, är uttryck för den skrämmande och cyniska nyckfullhet som präglar Ryssland under president Putin.

Förföljelsen av ryska homosexuella når ständigt nya nivåer av barbari. Homofobin är ständigt närvarande i samhället, från gatugängen som misshandlar hbtq-personer och lägger ut filmerna på nätet till hatiska uttalanden från allra högsta politiska ort. Och inte minst de nya lagar som kriminaliserar ”propaganda för icke-traditionella sexuella relationer”.

Vad Putin själv vill sprida är en putsad propagandafasad, en medial Potemkinkuliss. Denna tar sig bland annat form av ett nytt statligt mediebolag, där chefen är en ökänd homofob och västfiende. Efter händelserna i Ukraina och den ryska aggressionen så kommer behovet att öka anslagen få mer stöd av det litauiska folket. Ryssland är ett hot mot hela Europa. Och det är hög tid för Europa att inse vad man har att göra med.

Stormakten Ryssland håller på att resa sig efter den långa “förnedrande” svaghetsperioden efter Sovjetunionens fall och är på god väg att bli en supermakt igen. President Vladimir Putin aviserar vapeninvesteringar för tusentals miljarder kronor medan Ryssland blir allt aggressivare gentemot sina gamla lydländer i Baltikum och Östeuropa – och allt aktivare i Östersjön. Detta sker samtidigt som “enveckasförsvar” har blivit ett av svenska språkets nyord. ÖB Sverker Göranson förklarade i januari förra året att Sverige kan försvara sig “ungefär en vecka på egen hand”. Strax därefter sjukskrev han sig två månader för utmattning.

ÖB var knappt tillbaka i tjänst förrän det var dags för “ryska påsken”. Ryska bombplan övade anfall mot svenska mål på långfredagsnatten – och Sverige saknade helt incidentberedskap. Inga svenska jaktplan var i luften under övningsattacken, något som väckte internationellt uppseende.

Efter 600 år i ett gemensamt rike och sedan 200 år av ofta dramatiskt skilda vägar finns det stark historisk laddning i relationerna mellan Sverige och Finland, inte minst i försvarsfrågor. En känsla av att Sverige svikit broderfolket i utsatta lägen lever fortfarande kvar som en underström i det finska folkdjupet. Det är både ett historiskt minne från den svenska tiden och från det turbulenta 1900-talet med Finlands båda krig mot Sovjetunionen. I Finland finns en lång tradition att uppfatta sig som utsatt gränsnation mellan öst och väst. Det finns goda förutsättningar för svenskt-finskt samarbete. Våra länder är mycket lika. Nationalismen på 1800- och 1900-talen skapade särdrag men tar inte bort likheten. Vi är stöpta i samma form, vi har en gemensam historia.

Slaget vid Virta bro

Den stora kraftfulla kanadagåsen står på vakt och ”släpper ingen över bron”, likt en Sven Dufva, som är en känd gestalt i Johan Ludvig Runebergs ”Fänrik Ståls sägner”. I “Fänriks ståls sägner” finns bland annat följande att förtälja om Sven Dufva och hans tapperhet vid Virta bro.

Han var inte arméns mest begåvade soldat. När han av misstag ensam gick till attack mot ryssarna på en bro ropade generalen Sandels de berömda orden “släpp ingen djävul över bron”… “Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss”. Genom denna uppoffring gav Duva sina kamrater tid att samlas till motanfall. När han till sist träffades av en rysk kula i hjärtat sade general Sandels, “den kulan visste hur den tog” och slutraden lyder: “ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”.

1-IMG_0805

Under sommaren 1808 var den svenska armén på motoffensiv mot de ryska styrkor som hade invaderat den östra rikshalvan i februari. Saker och ting utvecklades väl för de svenske; huvudarmén i Österbotten tillfogade ryssarna en rad allvarliga nederlag och längre österut, i Savolax och Karelen, opererade Johan August Sandels med sin 5:e brigad (kallad savolaxbrigaden) framgångs- och initiativrikt. Utfall gjordes till och med mot ryskt territorium! Men vid tiden för huvudarméns i Österbotten nederlag vid Oravais, hade ryssarna satt in stora förstärkningar mot Sandels, så stora faktiskt att numerären stod en svensk på fyra ryssar.

När han fick höra om Oravais, drog sig Sandels norrut, för att undvika att bli omringad av de växande ryska fientliga styrkorna. I och med konventionen i Lochteå, vilket i effekt innebar en vapenvila, tog Sandels ställning vid Virta Bro, strax norr om Idensalmi kyrkby. Här mottog han dessutom den 4:e brigaden, vilken var svårt decimerad efter sommarens strider i Österbotten, 800 man förstärkningar. Vid Virta bro (fin. Virran Silta) grupperade Sandels sina 1.800 man och 12 kanoner. På näset mellan Virta Ström och en annan mindre å längre norrut tog han ställning.

Från andra sidan Virta ström, över vilken Virta bro gick, väntades 6.000 ryssar med 17 kanoner. Och den 27 oktober 1808, klockan ett på eftermiddagen (precis när vapenstilleståndet gick ut), gick Nikolai Alexeivitj Tutjkov till angrepp. Officiellt var det Tutjkov som ledde de ryska trupperna, men den reelle befälhavaren var Furst Dolgorukij.

Det är under de inledande striderna som situationen som inspirerat Runeberg till berättelsen om Sven Dufva skall ha ägt rum. De svenska förtrupperna retirerade tillbaka över bron när de ryska styrkorna vällde fram mot dem. Och vid bron uppstod regelrätt handgemäng med bajonetter och muskötkolvar. Ryssarna svärmade över bron i detta läge och Furst Dolgorukij kunde sitta där på sin vita häst, segerviss. Trots detta hindrades de från att förfölja de vikande svenskarna, eftersom svenska kanoner gav kraftig eld mot dem. Och det var i detta läge som den segervisse Furst Dolgorukij föll död ner, träffad av druvhagel rakt i hjärtat.

sven_dufva

Mer och mer ryska trupper manades över bron, till Sandels förtjusning. Han hade planerat detta. Han visste att bron skulle dra till sig fienden och han väntade kallt på att få ge order om motanfall, ty han hade större delen av sin armé intakt och i god ordning. Och ryssarnas 4:e jägarregemente gick i täten under trummor och trumpeter mot de svenska förskansade batterierna, och just som de brutit in i svenskarnas positioner, gav Sandels order om det väntade motanfallet.

Den ryska anfallsstyrkan bringades i total oordning inför svenskarnas överraskande motanfall med blanka vapen. Ryssarna drog sig tillbaka mot bron och försökte desperat hinna över till andra sidan innan de vilda svenskarna nådde fram. Men svenskarna släpade fram ett par kanoner och lät druvhagel plöja blodiga sår i de ryska massorna nere vid bron. Vild skottväxling pågick på ömse sidor om bron intill kvällningen.

Ryssarna uppgavs ha förlorat 764 döda och 74 i fångenskap, medan den svenska armén räknade 312 stupade. Virta Bro var en lysande taktisk framgång för de svenska vapnen och den sista svenska militära segern på finsk mark. Men trots detta hade kriget redan avgjorts på den österbottniska fronten och i det stora hela var svenskarna på reträtt ur Finland. Striderna skulle sedermera överföras till moderlandet Sverige där en del spännande händelser skulle komma att tilldraga sig. Operationerna med savolaxbrigaden sommaren 1808 må ha skrivit in Sandels’ namn i krigshistorien, men det var segern vid Virta Bro som gjorde honom till en odödlig legend.

Kriget var över för den gången. Men den sista striden för rättvisa och frihet är ännu inte utkämpad.

Som medborgare lever man redan idag i ett otryggt samhälle och mycket tyder på att vi kommer att få se ett avgörande som blir långt mycket värre. Närstridsträning kan givetvis inte ersätta verklig gatukamp, men är en bra förberedelse till denna, så att mindre rutinerade slagskämpar inte ska behöva stå helt handfallna när de konfronteras med fienden under propagandaaktioner och liknande händelser.