KISSIE GER SIG UT I POLITIKEN

Många har säkert läst Kissies blogg, man behöver inte vara Einstein för att förstå hur sjukt det är, det märks också när man läser kommentarerna. Hon kallar oss klasskämpar för hundar, lata, sossar och inte nog med det, hon ber oss att vara ödmjuka också! Det här är typisk överklasspropaganda, att kasta skit på arbetarrörelsen och sen försöka disciplinera oss när vi sätter hårt mot hårt.

Hennes definitionen av ordet ödmjuk är intressant. Överklassen är överklass just på grund av att de stjäl frukten av det arbete som vi i arbetarklassen gör. Hur kan man vara ödmjuk när man gör det? Kan man mörda ödmjukt också? Kan man våldta någon på ett ödmjukt sätt? Det enda sättet som överklassen kan vara ödmjuk på att är att ge tillbaka det dem stulit ifrån oss.

Varför ska ”vi fattiga” vara ödmjuka när vi är i den position vi är? Som producenter saknar vi demokrati på arbetsplatsen: vi får inte vara delaktiga i de beslut som tas. Det är ironiskt att kärnan i samhället har minst demokrati. Vi som producerar alla produkter, bygger alla hus, städar alla ytor och tar hand om de äldre med andra ord: vi som får samhället att fungera.

Som konsumenter har vi mindre valfrihet: Med en tunn plånbok kan man inte välja hur ens vardag ser ut. Man väljer inte heller vart man föds. Men det är vi som har producerat allt, vi har därför rätt till slutprodukten, även om vi måste slita den ur händerna på överklassen.

Alexandra_Kissie_Nilsson_18

DSC03880-530x513

Hur ska vi ens kunna vara ödmjuka under de här omständigheterna? Är det konstigt att vi beter oss ”som hundar” när vi blir behandlade som det?

Det är fan löjligt hur samhället ser ut. Nya Partiet är ett utav flera verktyg för arbetarklassen att använda sig utav för att få mer frihet. Vi kämpar för mer demokrati på arbetsplatsen och i bostadsområdet vi bor i. Vi kämpar för att kunna få ta del av så mycket som möjligt på jorden. Vår vision är ett samhälle värt namnet. Endast när arbetarklassen är fri kan vi utvecklas till vår fulla potential som människor, där demokrati är något som pågår året om istället för en dag var fjärde år. Ett samhälle, där vi arbetar för vår egen skull och inte för deras profit, utan överklassens diktatur.

Det här är en så kallad klassmotsättning, en liten lattesörplande, bortskämd överklassbracka som bidrar noll till samhällets välfärd mot radikala arbetare som sliter för välfärden och folks välmående. Så här har det alltid varit och så länge ni trycker ner oss kommer vi aldrig vara ödmjuka, tvärt om, vi kommer göra motstånd till den dag vi har uppnåt vårt mål: det klasslösa samhället.

86b16d5cde6e694fc0ef4e51011630010caec865

Vi kommer självklart att göra livet surt för överklassen, något som Alexandra ”Kissie” nog fick känna tisdagen den 28 december när några klasskämpar gav henne en försenad julklapp i form av grisblod och ett talande meddelande.

Vill någon annan också göra livet surt för borgaräcklet så finns hon på denna adress:
Alexandra Barbara Nilsson (19910418-1681)
Pontonjärgatan 39 112 37 Stockholm.

SOCIAL AKTIVITET OCH FÖREDRAG I HÄGERSTEN

Lördagen den 17 maJ var det dags igen för offentlig aktivitet och föredrag i Stockholm. Den offentliga aktiviteten ägde dock rum en bit utanför stan, närmare bestämt i Midsommarkransen i Hägersten. Aktiviteten påbörjades inne i tunnelbanan där flygblad delades ut till förbipasserande. Därefter ställde man sig på utsidan och fortsatte aktiviteten där. Flera intressanta samtal fördes och bortsett från enstaka provokatörer var responsen god.

Efter detta begav sig medlemmarna till Hemliga trädgården och slöt upp med resten som kommit för att lyssna på föredraget. Efter lite kaffe och prat hälsade nästeschefen alla välkomna och presenterade dagens föredragshållare.

Efter rungande applåder följde en intressant frågestund och föredragshållaren tackade för den här gången.

Personligen hade jag hört detta föredrag vid flera tillfällen innan men jag kände ingen tristess för det när jag begav mig in mot Hemliga trädgården. Nya Partiet har många skickliga föredragshållare som vet hur man presenterar saker på ett intressant sätt, oavsett hur allvarligt eller torftigt ämnet må vara. Att kunna få publiken att skratta vid ett flertal tillfällen, ämnet till trots, är en sån sak som gör att man inte sitter och kollar på klockan var femte minut och längtar till fikapausen. Publiken gavs även möjligheten att ställa frågor när det var klart, vilket bäddar för en meningsskapande process där innehållet inte bara tas in utan även bearbetas så att informationen kan förstås fullt ut. Allt som allt var det en lyckad dag och förutom föredraget var det även kul att träffa både nya och gamla kamrater.