SUPERVALÅRET ÄR IGÅNG

Supervalåret, som det kallas, verkar ha tagit svensk långsemester fram tills nu. Det blåser en kraftig medvind för Nya Partiet, trots att det är partiets första valår. Läs Aftonbladets hela intervju med Nya Partiet.

Den här artikeln syftar till att lyfta blicken och ge en bild av vilka alternativ väljarna har i det stundande riksdagsvalet. Vi ställer upp. En lärdom från EU-valet är att när partierna trängs i mitten så söker sig många väljare till extrema ytterligheter för att finna svaren. Lyfter man blicken ser man att NP finns som det självklara alternativet för alla upplysta medborgare med goda avsikter. Förklaringen till detta står att finna i en förståelse för den systemkris vi befinner oss i.

Namnlös

DÄRFÖR VÄLJER JAG NYA PARTIET

Här berättar en medlem om hur han kom att förstå Nya Partiet, hans möte med partimedlemmarna och varför han nu kommer att ansluta sig till Partiet.

Jag har sett organisationer, förbund och personer komma och gå genom åren. Jag hade själv en kort period efter att jag avslutat min gymnasieutbildning där jag försökte att inte engagera mig politiskt. Det höll endast någon månad då det räckte med att sätta på TV:n för att få ens vrede att vakna till liv på grund av hur det såg ut i Sverige och världen. Har ens ögon öppnats kan man inte längre blunda. Därför är det och har alltid varit helt oförståeligt hur gamla klasskamrater, vänner och andra människor kan sluta bry sig om omvärldden. Jag begriper det bara inte. Jag vill påstå att en sån människa aldrig haft ett hjärta.

Dock har jag aldrig varit medlem i någon politisk rörelse, jag har skänkt lite pengar och deltagit på några demonstrationer, men det är allt. Dels för att jag alltid varit obekväm med att stå med i politiska register och för att de flesta organisationer, förbund och politiska partier jag har träffat på har gjort mig besviken, med mycket alkohol och ej pålästa medlemmar.

Mitt första möte med Nya Partiet var när jag deltog i en manifestation mot kvinnovåld och träffade på några medlemmar. Deras uppträdande var något jag ej sett innan; pålästa, disciplinerade kämpar jag gärna hade vid min sida om konfrontation skulle uppstå.

Jag är en av dem som satt på Nya Partiets hemsida och blev otroligt imponerad, speciellt av en video där medlemmar ur organisationen var ute i skogen och tränade repklättring, bar kamrater på bår och marscherade samt övernattade i skogen. Videon, som hade Glittertind som bakgrundsmusik, med dess episka framtoning gav verkligen det man kallar för ”wow-faktor”. Nya Partiet är något att räkna med tänkte jag, detta är precis vad vi behöver. Ändå sökte jag inte medlemskap, men en stund senare började jag mejla frågor och filosofiska tankar med en av partiets frontfigurer.

Nu skulle jag få träffa och tillbringa lite mer tid med medlemmar ur partiet i min egna närhet och på ett mer personligt plan. Jag var medbjuden på en utflykt som de planerat.

Vi möttes upp en tidig morgon för avfärd mot destinationen. När vi presenterade oss skulle jag som man bör ta i hand, men alla tog i hand på ett mer kamratligt sätt. Vet inte om dom själva reagerade på detta men jag blev först lite paff, sedan smålog jag lite för mig själv. Sedan tyckte jag faktiskt att det var lite av en ära och såg handslaget som mer välkomnande än vad det vanliga handslaget hade upplevts.

Samlingen var satt till klockan 09:00 på morgonen och när man parkerat bilarna vid kanten av skogsområdet så utsågs en av medlemmarna till att, med hjälp av karta och kompass, leda vägen fram till ett litet torp inne i skogen. Det kom att visa sig att aktivisten hade skött sin uppgift mycket väl och lett de övriga raka vägen till torpet utan att förirra sig eller gå fel någon gång. Det hela var uppstyrt i minsta detalj och väldigt bra planerat, faktiskt så var det förvånansvärt välplanerat! Aktivisterna imponerade med att hålla en bra takt och det kändes bra att kunna gå igenom varierande terräng och kunna prata med likasinnade. Hur hjälpsamma alla var för att alla skulle orka, lyckas bestiga svårare platser och den historiska information vi fick om de platser vi passerade av en i sällskapet. Jag hamnade i en diskussion om ekonomi med en medlem och blev verkligen imponerad av dennes kunskap och sätt att diskutera, vilket höll i sig under hela helgen.

När vi slog läger blev det lite mer politiska diskussioner och även filosofiska samtal och jag passade även på att fråga varför dom valt att engagera sig i Nya Partiet. Det som jag tog med mig och hoppas kunna komma att bidra med är hur vi ska lyckas knyta an till ungdomar idag. Proggen var något som drev in mig och fick mig att vakna men i dagens samhälle laddar ju dom flesta ner musik och vi har ingen ”Björn Afzelius” – även detta ledde till en intressant diskussion och olika lösningar i hur man skulle kunna väcka dagens ungdomars medvetenhet. För det är starka krafter vi kämpar mot som vi alla vet och vi måste bli bättre på fånga upp dom unga.

Själva vandringen var som sagt noggrant planerad, den tog på ens krafter och matpauserna var väl uppskattade och naturen var fantastisk. Lugnet som infann sig på bergets topp när vi tog en kortare paus och såg solen gå ner över vattnet och den natur som låg runt omkring oss. Man låter intrycken sjunka in och jag kände en otrolig styrka, att sitta där utan ord i tystnad och med nya bekantskaper och ändå känna en gemenskap. Som ni förstår är det omöjligt med bild eller ord att förklara det utan man måste vara där, just då, för att förstå känslan.

Efter kvällens politiska diskussioner och samtal gick vi och la oss, mätta och belåtna, jag tror aldrig mat smakat så gott i hela mitt liv som det gjorde efter vi slagit läger. Tidig uppgång väntade dagen efter för avmarsch mot bilarna. Vi åt vår medtagna frukost och begav oss hemåt. Precis som dagen innan visade Nya Partiets medlemmar på god fysisk form och höll bra takt, trots rejäla backar och tung terräng sista biten, fast var hela tiden måna om att alla skulle orka med. Hela helgen genomsyrades av professionalism och kamratskap. Jag hade inte förväntat mig annat men det var verkligen över förväntan. Väl framme vid bilarna sa vi adjö och handslaget föll sig lika naturligt som när vi började gårdagen.

Nu inväntar jag bara ett möte för att se vad som skulle passa mig bäst och för att få lite mer information, för jag kan inte längre bara passivt sitta bredvid. Inget av mina möten har gjort mig besviken, snarare imponerad. Det är alltså dags för första gången sedan mitt uppvaknande på 90 talet att engagera mig i ett politiskt parti. Med min ålder, efter det jag sett av rörelsen genom åren och med de yrken jag haft hoppas jag att jag kan bidra med positiva saker som för arbetet framåt. Jag tror att genom att ta det här steget kommer jag själv utvecklas som människa, vilket jag anser är otroligt viktigt för alla människor. Att ständigt utvecklas och omges av personer som tar fram det bästa hos en och gör en till en bättre människa på alla sätt.

Jag tror det är många i min ålder som gett upp, men ni har alla en glöd inom er. Dela med er av era erfarenheter, lite roliga gamla historier, hjälp de som kämpar eller var ett bollplank. Vi har alla uppnått en ålder där många av oss skaffat familj eller ska skaffa familj. Men jag är övertygad om att skulle fler av oss ta steget jag tar nu, kommer vi kunna bidra med otroligt mycket.

Glöden inom er, mig och dagens gräsrotsrörelser kommer inte längre vara en glöd, utan bli en eld, ett hav av lågor. En eld som kommer sluka all dekadens och förtrycket från maktens elit för att vi sen ska kunna bygga en ny era på askan som lämnats kvar efter elden.

Jag väljer självklart det parti som stått kvar trots hårda vindar, där man inte möts för ha ett fyllekalas, en medveten kamp, den framtida spjutspetsen. Jag väljer Nya Partiet.

Det Nya Partiet presenterar sina riksdagskandidater: Johannes Nilsson, författare

10306258_10152418464211265_7137323600546933031_n

När fascismen gör sin historiska återkomst till riksdagar och regeringar runt omkring Europa, råder sorgligt nog en förlamande tystnad bland Svenska och Europeiska intellektuella. Som om kulturen vilar tryggt i någon slags kuvös, utan att behöva ta någon hänsyn sin bredare omgivning.

Jag har därför valt att ställa upp som riksdagskandidat för Det Nya Partiet, det enda politiska alternativ som både utgör en murbräcka mot det ruttnande politiska etablissemanget, och ett värn mot de nyfascister som hänsynslöst äter sig in dess murknande fundament.

Men kampen mot fascismen måste förstås föras på alla tänkbara fronter. Jag har därför börjat skriva på min stora svenska roman om Förintelsen, “Skyldig till skulden vi vägrade att se”. I korthet går den ut på att min farfar läser norrskensflamman år 1944, varpå han går till jobbet. Jag har länge burit historien vid mitt hjärta, men den senaste tidens grovt missvisande Hitler-filmer på youtube får mig till sist att lämna min inre exil och bryta denna skammens tystnad.

Fakta: Hitler dog 1945. Han kan alltså omöjligen haft några åsikter om vare sig sverigedemokrater eller nutida fotbollsmatcher. Denna okunskap upplever jag som mycket skrämmande.

Vän av handling kan förstås tycka at det vore betydligt mer intressant och relevant att jag skrev om mina morföräldrar, från Tyskland respektive Kroatien, som faktiskt upplevde Andra Världskriget på ett mer direkt vis än att läsa Norrskensflamman. Den åsikten visar dock bara att man fullständigt missförstått vad Förintelsen i grund och botten handlar om.

Som Historikern Henrik Arnstad så tydligt visat i sig eminenta forskning, är Förintelsen framförallt ett Svenskt dilemma. Många glömmer att Sverige på den tiden var något av en moralisk stormakt. När Palme talade, lyssnade man. Till och med Hitler. Vårt Ansvar var därför Stort. Vårt Svek desto Större.

Jag kommer även ställa ett antal förbjudna frågor, som: varför räddade inte Wallenberg och Bernadotte fler judar? Hade de räddar sex miljoner istället för ynka tusentalet, hade Förintelsen bevisligen förhindrat! Den som hävdar annat ombedes ta kurser i Historia, Etik och Logik!

Johannes Nilsson

Riksdagskandidat för NP och författare