VI HAR INTE LIV NOG ATT SLUTA

Du dinglar med benen
Sjunger “De mördades fria republik”, och
ser ner över kanten med
gatstenar i din famn

“Flicka lilla”,
tänkte nån,
“du kan ju ramla ner”

Och
du kastar varenda sten,
mot snuten,
mot hela skiten


jag tar din hand
då stenarna tagit slut
Faller ner
med fascister i nacken
Och vi sjunger tillsammans
med koldioxiden vi andas in,
med syret vi andas ut

Sen sitter vi där
Längre ner till stranden än förut
Men vi samlar på nytt,
gräver,
hackar,
förstör,
ockuperar
Och sången
den ekar

Så faller vi ner

igen

Vi håller i hand
och dör i luften
Men vi börjar om
Högre än någonsin,
Och vi börjar om,
argare än någonsin
Och vi faller ner
dödas igen
och igen.
Men vi börjar om…

För

vi har inte liv nog
att sluta

Advertisements

MED I LEKEN MEN INTE I SPELET

Valet hösten 2014 blev ett högerval. Hur Stefan Löfvens regering slutligen kommer att se ut återstår att se, men klart är att han vill bygga den på ett block-överskridande samarbete som bäddar för en fortsättning på den förda politiken. SD-spöket kommer att användas som argument för varje sådant samarbete.

Reinfeldt och Borg, arkitekterna bakom den nya moderata framgångssagan, kan därmed dra sig tillbaka i visshet om att deras politiska verk står ohotat. Fortsatt gäller arbetslinjens piska över de arbetslösa och sjuka, splittringen mellan de som har och de som saknar jobb och privatiseringspolitikens förödelse av välfärd och trygghet. De gigantiska skattesänkningarna som dränerar gemensam välfärd och trygghet kommer inte att rivas upp. I detta alternativlösa och ideologilösa läge skördar Sverigedemokraterna framgångar. Med mer än en fördubbling av antalet röster blir SD med råge Sveriges tredje största parti. Geografiskt, klassmässigt och åldersmässigt har SD skaffat sig en bred väljarbas.

De exakta siffrorna från Valmyndigheten för hur många röster Nya Partiet fått får vi senare i veckan. Det blev inget riksdagsinträde för oss denna gång, men vi har vunnit så otroligt mycket annat som både går att mäta i siffror och som är omätbart.

Trots att vi visste att det skulle bli ett röstmässigt svårt val, att vi tvingas slåss för varje röst, så är det bara att konstatera att valet blev ett röstmässigt misslyckande. Givetvis är vi besvikna. Vi är många som kämpat hårt för antikapitalism skulle vinna sympati i den ideologibefriade valdebatten. Samtidigt måste vi bygga vidare på det stöd vi har mött den gångna månaden när stora delar av partiet har varit på tårna och tagit den plats vi förtjänar. Även om detta stöd alldeles tydligt har varit svårt att omsätta i röster.

Vi är inte ett parti som bara dyker upp vid valen. Vi är ett parti som ständigt och jämt verkar för att organisera människor i deras vardag. Den politiska situationen efter valet 2014 är både skrämmande och spännande och högerpolitiken kommer inte försvinna med Reinfeldt. Högerpolitiken kan bara stoppas genom kamp. Vi står inte passiva och tittar på, utan lägger oss aktivt i samhällsförändringarna. Vi är med i leken men inte i spelet.

Spelet är riggat. Nya Partiets funktion inte är att vara en bricka i deras spel. För brickor i ett spel måste följa spelregler, utan att få ifrågasätta reglerna. Brickor i spel kan inte agera själva, de flyttas runt, de flyttar inte aktivt. De dansar efter maktens pipa. En bricka byter de ut och är utbytbar. Men Nya Partiet kan inte bytas ut.

10660173_10152255407741825_5814710414006856911_n

KOMMENTARER TILL SKÅDESPELSSAMHÄLLET

Guy Debord: Skådespelssamhället.
Originalets titel: “La Société du spectacle”
Översättning: Bengt Ericson

Situationisterna upphör aldrig att fascinera. Deras slagord fortsätter att prägla allt från politiska kampanjer till konstutställningar. Vi lever i en tid då stora delar av befolkningen upplever en inre tomhet. Var och varannan knaprar antidepressiva mediciner, kvinnor svälter sig och opererar sina kroppar bortom sunt förnuft. Unga män och kvinnor missbrukar alkohol, droger och steroider i ren frustration. Allt detta för att ”finna sig själv”, uppfylla de rådande skönhetsnormerna eller bara för att fly undan den miserabla verkligheten. I en allt trasigare värld föds allt fler trasiga människor.

Le spectacle en général, comme inversion concrète de la vie, est le mouvement autonome du non-vivant. Skådespelet i allmänhet, som konkret omvändning av livet, är det icke-levandes självständiga rörelse.

Så lyder ett citat av Guy Debord ur hans bok Skådespelssamhället. Guy Debord tillhörde en gruppering som kallade sig Situationisterna. De var mest konstnärer (bl.a. f.d. dadaister) som läst Marx, Hegel, Lukács. I alla samhällen där varuformen blir dominerande kommer den också att dominera våra liv, den söker ständigt utöka sin verksamhet.

Översättningar av den , som kom ut i Paris mot slutet av 1967, har redan givits ut i ett tiotal länder. Ofta har flera kommit ut på samma språk på konkurrerande förlag, och nästan alla har varit dåliga. Ingenstans har de första översättningarna varit trogna och korrekta, med undantag för Portugal och möjligtvis Danmark. De holländska och tyska har varit bra från och med andra försöket, även om den tyske förläggaren vid det tillfället gjorde sig skyldig till en lång rad tryckfel. På engelska och spanska fick man vänta på de tredje versionerna för att få reda på vad jag skrivit. Värst av allt har det dock varit i Italien där förlaget De Donato redan 1968 gav ut den mest monstruösa av alla och som bara i någon mån har förbättrats i de två rivaliserande översättningar som givits ut sedan dess. I det läget klev Paolo Salvadori in på kontoret där de ansvariga för detta övergrepp satt, gav dem en smäll och spottade dem i ansiktet; så uppträder nämligen en god översättare då han stöter på de som är bedrövliga. Det säger sig självt att den fjärde italienska översättningen, som utförts av Salvadori, till slut har blivit utmärkt.

I dagens samhälle är varufetischismen total. Sånär som varenda del av våra liv har reifierats, varufierats. Vi lever inte längre tillsammans så som människor utan förhåller oss till varandra på ett varuliknande sätt. Hela samhällslivet är numer organiserat som en fabrik. Vårt samhälle har förvandlats till en konsumtionshysterisk gryta. För att denna samhällsgryta inte ska koka över så koncentrerar sig det rådande systemet på att manipulera folket så att det håller sig på mattan. Genom allsköns meningslösa förströelser hålls folket i schakt. Först och främst kommer konsumtionen, konsumera mera är parollen, det spelar ingen roll om det är varor eller människor, systemet gör ingen skillnad mellan dem.

Ett annat exempel är all tid som tillbringas framför ”högkvalitativa” teveprogram och filmer. Där alla möjliga perverterade och sinnessjuka värderingar lyfts fram som något positivt. När vår tids upphöjda personer är de s.k. kändisarna, vilkas idéer och åsikter vi förväntas höja till skyarna och efterapa. Om du nu börjar må dåligt så kan du ju bara be din doktor skriva ut lite antidepressiva eller ge dig ett par nya bröst. Faller inte det dig i smaken kan du bara besöka din lokala langare. Varför höjer vi då dessa sjuka människor till skyarna och inte de män och kvinnor som verkligen är förebilder? Varför fyller vi våra kroppar med silikon och droger? Varför falla för allt detta om det nu är skadligt och destruktivt?

Kapitalismen utplånar varje form av individualism. För idag är personligheten underordnad skådespelet, som människor får vi allt svårare att uppleva situationer som är autentiska och därmed försvinner alla grunder för att kunna bilda oss personliga preferenser. Skådespelet är själva mångfaldens motsats.

Jag tror det skulle göra stor skillnad om vi en gång för alla bestämde oss för att tala om strukturella problem som just strukturella problem och ingenting annat. Om vi tillsammans med grannar, vänner, familj och arbetskamrater om vi har några, bestämmer oss att ta konsekvenserna och förändra de strukturer vi just talat om.

Vad jag däremot är säker på efter att ha läst The Spectacle of Disintegration är att situationisternas idéer fortfarande lever och är verksamma. När man läser den här boken ska man ha klart för sig att den är medvetet skriven för att skada skådespelets samhälle. Den innehåller emellertid inga överdrifter.

STOPPA FRÄMLINGSFIENTLIGHETEN I EUROPA

Högerextremism har växt fram i Europa, nu rotar sig även nazismen – i samma Europa där historiens fasansfulla händelser inträffade för några decennier sedan. Att förebygga och stoppa spridningen av främlingsfientlighet och rasism är nödvändigt. Högerpolitiken skapar materiella grunder som kan föda och nära främlingsfientligheten. Men högern gör mer skada än så.

Med ökad fattigdom, utslagning och missnöje följer också en grogrund för att främlingsfientliga stämningar ska kunna få fäste. När de arbetslösas ersättning sänks och många ställs helt utanför a-kassan, när politikerna skär ned i skolan och sjukvården och när klassklyftorna ökar skapas det utrymme för högern att skylla på utsatta grupper i samhället. Så utgör högerpolitiken och dess konsekvenser en materiell förutsättning för att främlingsfientlighet ska kunna spridas till större delar av befolkningen.

Främlingsfientliga partier växer i tider av kris och oro och när de etablerade partierna alla rusar mot mitten. Ofta knyter den an till lokala företeelser i ett land. Alltmer växer den till en global rörelse i västerländska demokratier.

Terrordåden den 11 september var en avgörande katalysator. Attackerna och de efterföljande krigen skapade en allmän känsla av otrygghet och oro för tillståndet i världen. Ytterligare hjälp på traven fick främlingsfientligheten av den globala finanskrisen. När arbetslösheten når tvåsiffriga nivåer och plånboken blir tunnare riktas ilskan ofta mot invandrare som ”snor jobben” alternativt ”lever på bidrag”.

Vetenskapliga undersökningar har visat att olika nivåer av ett speciellt hormon kan påverka främlingsfientlighetens intensitet. Oxytocin är avgörande för upprättandet av gemenskap, parbildning, omvårdnad, och förmåga att följa sociala normer. Förhöjd aktivitet av oxytocin skapar ökad tillit, minskar aggressioner, ångest, samt dämpar aktiviteten i amygdala, och minskar troligen också stress.

Detta sker mitt i det totala sammanbrottet av det internationella finans- och banksystemet. Det är ingen överdrift att säga: Medan Sverigedemokraterna tittar åt andra hållet och skapar ett stort ståhej om invandrare och islam, gruppvåldtar finansspekulanterna och deras bankirvänner det svenska folkets ekonomi och kapital. I hela Europa, inte bara i Sverige, frampiskas nu en hysterisk stämning mot invandrare och romer. Det kommer snart att se ut som i Tyskland innan nazisterna tog över, när nazister slogs på gator och torg, och en förvirrad befolkning och politisk elit inte längre kunde skilja på verklighet och fantasi.

Jag vill påminna om digerdöden, om förintelsen, om nazismen om gaskammaren och om det fasansfulla som en gång i tiden skedde i Europa. Det hände då och det kan faktiskt hända nu igen. Jag vill att vi rannsakar oss själva.

Vill du inte att historien ska upprepa sig, gör det du kan göra – hemma vid köksbordet, på arbetsplatsen, på gator och torg. Gör som alla de 20 000 människor i Kärrtorp gjorde. Stoppa rasismen och främlingsfientligheten i alla lägen. Vi bär alla ansvaret för att ha ett Europa fritt från rasism.