KOMMENTARER TILL SKÅDESPELSSAMHÄLLET

Guy Debord: Skådespelssamhället.
Originalets titel: “La Société du spectacle”
Översättning: Bengt Ericson

Situationisterna upphör aldrig att fascinera. Deras slagord fortsätter att prägla allt från politiska kampanjer till konstutställningar. Vi lever i en tid då stora delar av befolkningen upplever en inre tomhet. Var och varannan knaprar antidepressiva mediciner, kvinnor svälter sig och opererar sina kroppar bortom sunt förnuft. Unga män och kvinnor missbrukar alkohol, droger och steroider i ren frustration. Allt detta för att ”finna sig själv”, uppfylla de rådande skönhetsnormerna eller bara för att fly undan den miserabla verkligheten. I en allt trasigare värld föds allt fler trasiga människor.

Le spectacle en général, comme inversion concrète de la vie, est le mouvement autonome du non-vivant. Skådespelet i allmänhet, som konkret omvändning av livet, är det icke-levandes självständiga rörelse.

Så lyder ett citat av Guy Debord ur hans bok Skådespelssamhället. Guy Debord tillhörde en gruppering som kallade sig Situationisterna. De var mest konstnärer (bl.a. f.d. dadaister) som läst Marx, Hegel, Lukács. I alla samhällen där varuformen blir dominerande kommer den också att dominera våra liv, den söker ständigt utöka sin verksamhet.

Översättningar av den , som kom ut i Paris mot slutet av 1967, har redan givits ut i ett tiotal länder. Ofta har flera kommit ut på samma språk på konkurrerande förlag, och nästan alla har varit dåliga. Ingenstans har de första översättningarna varit trogna och korrekta, med undantag för Portugal och möjligtvis Danmark. De holländska och tyska har varit bra från och med andra försöket, även om den tyske förläggaren vid det tillfället gjorde sig skyldig till en lång rad tryckfel. På engelska och spanska fick man vänta på de tredje versionerna för att få reda på vad jag skrivit. Värst av allt har det dock varit i Italien där förlaget De Donato redan 1968 gav ut den mest monstruösa av alla och som bara i någon mån har förbättrats i de två rivaliserande översättningar som givits ut sedan dess. I det läget klev Paolo Salvadori in på kontoret där de ansvariga för detta övergrepp satt, gav dem en smäll och spottade dem i ansiktet; så uppträder nämligen en god översättare då han stöter på de som är bedrövliga. Det säger sig självt att den fjärde italienska översättningen, som utförts av Salvadori, till slut har blivit utmärkt.

I dagens samhälle är varufetischismen total. Sånär som varenda del av våra liv har reifierats, varufierats. Vi lever inte längre tillsammans så som människor utan förhåller oss till varandra på ett varuliknande sätt. Hela samhällslivet är numer organiserat som en fabrik. Vårt samhälle har förvandlats till en konsumtionshysterisk gryta. För att denna samhällsgryta inte ska koka över så koncentrerar sig det rådande systemet på att manipulera folket så att det håller sig på mattan. Genom allsköns meningslösa förströelser hålls folket i schakt. Först och främst kommer konsumtionen, konsumera mera är parollen, det spelar ingen roll om det är varor eller människor, systemet gör ingen skillnad mellan dem.

Ett annat exempel är all tid som tillbringas framför ”högkvalitativa” teveprogram och filmer. Där alla möjliga perverterade och sinnessjuka värderingar lyfts fram som något positivt. När vår tids upphöjda personer är de s.k. kändisarna, vilkas idéer och åsikter vi förväntas höja till skyarna och efterapa. Om du nu börjar må dåligt så kan du ju bara be din doktor skriva ut lite antidepressiva eller ge dig ett par nya bröst. Faller inte det dig i smaken kan du bara besöka din lokala langare. Varför höjer vi då dessa sjuka människor till skyarna och inte de män och kvinnor som verkligen är förebilder? Varför fyller vi våra kroppar med silikon och droger? Varför falla för allt detta om det nu är skadligt och destruktivt?

Kapitalismen utplånar varje form av individualism. För idag är personligheten underordnad skådespelet, som människor får vi allt svårare att uppleva situationer som är autentiska och därmed försvinner alla grunder för att kunna bilda oss personliga preferenser. Skådespelet är själva mångfaldens motsats.

Jag tror det skulle göra stor skillnad om vi en gång för alla bestämde oss för att tala om strukturella problem som just strukturella problem och ingenting annat. Om vi tillsammans med grannar, vänner, familj och arbetskamrater om vi har några, bestämmer oss att ta konsekvenserna och förändra de strukturer vi just talat om.

Vad jag däremot är säker på efter att ha läst The Spectacle of Disintegration är att situationisternas idéer fortfarande lever och är verksamma. När man läser den här boken ska man ha klart för sig att den är medvetet skriven för att skada skådespelets samhälle. Den innehåller emellertid inga överdrifter.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s