HÖG TID ATT DRA DJUPARE LÄRDOM AV FALLET HAGAMANNEN

Niklas Lindgren begick en rad våldtäkter mellan 1999 och 2005 i Umeå och kom att kallas Hagamannen, efter stadsdelen där brotten begicks. Han dömdes i juli 2006 till 14 års fängelse för mordförsök, grov våldtäkt, våldtäkt och försök till våldtäkt i ett de mest uppmärksammade kriminalfallen i modern tid.

I ett utlåtande från september i år skriver Kriminalvården att det ”fortfarande finns skäl att vidta fortsatta begränsningar i NN’s (Niklas Lindgren, reds. anm.) verkställighet”. Man skriver vidare att ”det fortfarande finns en påtaglig och beaktansvärd risk att NN begår brott eller gör sig skyldig till allvarlig misskötsamhet om han beviljas permission på egen hand eller särskilda utslussningsåtgärder”.

Enligt psykologutlåtandet som upprättades i början av verkställigheten av fängelsestraffet lider han av flera diagnoser och risken för återfall i sexuellt våld bedömdes sammantaget som klart förhöjt. Kriminalvårdens färska utlåtande kommer däremot inte att spela någon roll när frågan om villkorlig frigivning ska avgöras.

– Så är spelreglerna när man döms till ett tidsbestämt straff. Då tar man ingen hänsyn till hur farlig någon bedöms vara. Det är därför som rättspsykiatrin alltid har överlägsna återfallssiffror, säger Henrik Belfrage, professor i kriminologi vid Mittuniversitetet och forskningschef vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena.

Han blev villkorligt frigiven 28 juli – efter drygt nio år i fängelse. Han får lämna fängelset – trots Kriminalvårdens skarpa utlåtande. Hade han däremot dömts till rättspsykiatrisk vård hade förutsättningarna varit annorlunda, enligt Henrik Belfrage.

Nya Partiet har länge krävt att män som misshandlar eller våldtar ska dömas till tvångsvård. Att endast kräva strängare fängelsestraff, leder ingen vart då den dömde kan neka vård. Att bara kräva hårdare fängelsestraff innebär att man nöjer sig med att förövarna bara ska sitta av tiden, befästa sina beteenden och värderingar. Debatten om lagar och straff är viktiga, men inget av detta kan förhindra mord och förtryck av kvinnor. Långt viktigare är att diskutera vilka sociala och ekonomiska insatser som behövs samt vilka diskussioner och utbildningar om värderingar som behövs för att medvetandegöra människor och ändra värderingar.

Nya Partiets utgångspunkt är alltid att vi hatar patriarkatet, men inte patriarkerna. Några av patriarkerna så som Hagamannen har dock tydliggjort för en bredare massa om vad patriarkatet verkligen står för.

Faktum är att såväl sossar som moderater har ett lika stort ansvar för den situation som vi har idag, i det att de gemensamt står bakom såväl det svenska EU-inträdet som den numera permanenta högerpolitiken. Att våldsspiralen har lett till ökat stöd för traditionella högerlösningar, i form av fler poliser, hårdare straff i allmänhet och ökad bevakning av medborgare, kommer kanske inte oväntat. Men är det verkligen någon som tror att detta är en lösning? I USA tillämpar man sedan länge såväl dödsstraff som domar på flera hundra års fängelse, och det landet toppar fortfarande statistiken vad gäller världens högsta brottslighet.

I boken Jämlikhetsanden (The spirit level) visas med flerfaldig fakta, att jämlikare samhällen har mindre våldsbrott. Med 40 studier som underlag påvisas hur exempelvis mordstatistik och våld mot barn följer ett närmast linjärt samband med social ojämlikhet.

För att minska kriminaliteten krävs därför också kamp mot högerpolitiken, mot klassklyftorna och ett stopp för den gigantiska omfördelningen från det offentliga till det privata. En omfördelning som lett till stora nedskärningar inom bland annat skola och fritidsaktiviteter, och därmed en sämre situation för ungdomar och en större rekryteringsbas för organiserade gäng.