PENGAJAKT I SKÄRGÅRDEN

Är det en slump att en ny regering knappt hunnit tillträda förrän krigsmakten på nytt drar igång det stora ubåtsspektaklet? Knappast. Vi sticker ut hakan och hävdar att krigsmakten jagar efter pengar, inte efter någon spökande ubåt. Det är höjda försvarsanslag som skall fiskas upp ur vattnen utanför Stockholm.

Ubåtsspektaklets ouvertyr spelades upp i oktober 1981. Det var då den sovjetiska skrothögen U137 gick på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona, förvillat dit av en krånglande kompass och stupfullt befäl. Att U137 skulle gått in i Gåsefjärden för att spionera faller på sin egen orimlighet. Den som går in i en så trång skärgård med en så otymplig båt blir upptäckt. Ändå använd U137 än idag som ”bevis” för att ryska ubåtar opererar i svenska vatten, som av Lena Melin i Aftonbladet. Det är infantilt.

U137 öppnade dammluckorna för det som kom att kallas ubåtshysterin. Mystiska föremål observerades i alla svenska vatten, från Göteborg till Luleå – ”framförallt av kaffedrickande tanter på balkong och groggbröder i segelbåt”, för att citera den skeptiske marinofficeren Karl Andersson, som var förste svensk ombord i U137. Men tillförlitligheten spelade ingen roll. Marinen ryckte ut i den ena storstilade insatsen efter den andra i ett kigsskådespel som fick kvällspressen journalister att gå i spinn, precis som idag.

Det som nu utspelas i Stockholms skärgård påminner bara alltför mycket om 1980-talets välregisserade falskspel. Någon säger sig ha observerat ett mystiskt föremål i Kanholmsfjärden i Stockholms norra skärgård. Marinen drar genast till sjöss i den stora ubåtsjakten med en hord av lystna krigsreportrar i släptåg. I rapporteringen förvandlas det mystiska föremålet genast till en ubåt och att den då är rysk är givet, om inte annat för att krigsmakten påstår sig ha avlyssnat radiotrafik mellan Stockholms skärgård och Kaliningrad.

Sedan behöver marinen bara åka runt i sina båtar för att spektaklet skall spela sig självt. En sportfiskare på en strandbank utanför Sandhamn förvandlas till en landstigen rysk elitsoldat. En ryskägd oljetanker som driver runt i Östersjön i väntan på lastorder fantiseras som ubåtens moderskepp, trots att drivandet är legio i bulkbranschen. En suddig bild, som kan föreställa vad som helst, framförs som bevis.

Det finns bara en part som har intresse av och möjlighet att arrangera en ubåtsjakt, oavsett om det finns någon ubåt att jaga eller inte, och det är den svenska krigsmakten själv. Intresset är givet. Inte minst marinen har gått på svältkost i många år, sedan flygvapnet och insatsförsvaret tagit alla resurser i anspråk.

Nu har Sverige fått en ny regering. I den lär generaler och amiraler inte frukta Stefan Löfven och Peter Hultqvist, de är välvilliga krigare, men Miljöpartiet är definitivt ett orosmoment. Då är det bäst att sätta ner foten redan från början – genom att arrangera ett ubåtsspektakel. Ubåtsfantomen skall täppa till truten på Gustav Fridolin och Åsa Romson och alla som så mycket som knystar om minskade anslag till krigsmakten. Att fantomen dessutom ger lungkraft åt Nato-vänner som Allan Widman och Göran Hägglund gör inte saken sämre.

Pengajakt, alltså, inte ubåtsjakt.

VI HAR INTE LIV NOG ATT SLUTA

Du dinglar med benen
Sjunger “De mördades fria republik”, och
ser ner över kanten med
gatstenar i din famn

“Flicka lilla”,
tänkte nån,
“du kan ju ramla ner”

Och
du kastar varenda sten,
mot snuten,
mot hela skiten


jag tar din hand
då stenarna tagit slut
Faller ner
med fascister i nacken
Och vi sjunger tillsammans
med koldioxiden vi andas in,
med syret vi andas ut

Sen sitter vi där
Längre ner till stranden än förut
Men vi samlar på nytt,
gräver,
hackar,
förstör,
ockuperar
Och sången
den ekar

Så faller vi ner

igen

Vi håller i hand
och dör i luften
Men vi börjar om
Högre än någonsin,
Och vi börjar om,
argare än någonsin
Och vi faller ner
dödas igen
och igen.
Men vi börjar om…

För

vi har inte liv nog
att sluta

MED I LEKEN MEN INTE I SPELET

Valet hösten 2014 blev ett högerval. Hur Stefan Löfvens regering slutligen kommer att se ut återstår att se, men klart är att han vill bygga den på ett block-överskridande samarbete som bäddar för en fortsättning på den förda politiken. SD-spöket kommer att användas som argument för varje sådant samarbete.

Reinfeldt och Borg, arkitekterna bakom den nya moderata framgångssagan, kan därmed dra sig tillbaka i visshet om att deras politiska verk står ohotat. Fortsatt gäller arbetslinjens piska över de arbetslösa och sjuka, splittringen mellan de som har och de som saknar jobb och privatiseringspolitikens förödelse av välfärd och trygghet. De gigantiska skattesänkningarna som dränerar gemensam välfärd och trygghet kommer inte att rivas upp. I detta alternativlösa och ideologilösa läge skördar Sverigedemokraterna framgångar. Med mer än en fördubbling av antalet röster blir SD med råge Sveriges tredje största parti. Geografiskt, klassmässigt och åldersmässigt har SD skaffat sig en bred väljarbas.

De exakta siffrorna från Valmyndigheten för hur många röster Nya Partiet fått får vi senare i veckan. Det blev inget riksdagsinträde för oss denna gång, men vi har vunnit så otroligt mycket annat som både går att mäta i siffror och som är omätbart.

Trots att vi visste att det skulle bli ett röstmässigt svårt val, att vi tvingas slåss för varje röst, så är det bara att konstatera att valet blev ett röstmässigt misslyckande. Givetvis är vi besvikna. Vi är många som kämpat hårt för antikapitalism skulle vinna sympati i den ideologibefriade valdebatten. Samtidigt måste vi bygga vidare på det stöd vi har mött den gångna månaden när stora delar av partiet har varit på tårna och tagit den plats vi förtjänar. Även om detta stöd alldeles tydligt har varit svårt att omsätta i röster.

Vi är inte ett parti som bara dyker upp vid valen. Vi är ett parti som ständigt och jämt verkar för att organisera människor i deras vardag. Den politiska situationen efter valet 2014 är både skrämmande och spännande och högerpolitiken kommer inte försvinna med Reinfeldt. Högerpolitiken kan bara stoppas genom kamp. Vi står inte passiva och tittar på, utan lägger oss aktivt i samhällsförändringarna. Vi är med i leken men inte i spelet.

Spelet är riggat. Nya Partiets funktion inte är att vara en bricka i deras spel. För brickor i ett spel måste följa spelregler, utan att få ifrågasätta reglerna. Brickor i spel kan inte agera själva, de flyttas runt, de flyttar inte aktivt. De dansar efter maktens pipa. En bricka byter de ut och är utbytbar. Men Nya Partiet kan inte bytas ut.

10660173_10152255407741825_5814710414006856911_n

KOMMENTARER TILL SKÅDESPELSSAMHÄLLET

Guy Debord: Skådespelssamhället.
Originalets titel: “La Société du spectacle”
Översättning: Bengt Ericson

Situationisterna upphör aldrig att fascinera. Deras slagord fortsätter att prägla allt från politiska kampanjer till konstutställningar. Vi lever i en tid då stora delar av befolkningen upplever en inre tomhet. Var och varannan knaprar antidepressiva mediciner, kvinnor svälter sig och opererar sina kroppar bortom sunt förnuft. Unga män och kvinnor missbrukar alkohol, droger och steroider i ren frustration. Allt detta för att ”finna sig själv”, uppfylla de rådande skönhetsnormerna eller bara för att fly undan den miserabla verkligheten. I en allt trasigare värld föds allt fler trasiga människor.

Le spectacle en général, comme inversion concrète de la vie, est le mouvement autonome du non-vivant. Skådespelet i allmänhet, som konkret omvändning av livet, är det icke-levandes självständiga rörelse.

Så lyder ett citat av Guy Debord ur hans bok Skådespelssamhället. Guy Debord tillhörde en gruppering som kallade sig Situationisterna. De var mest konstnärer (bl.a. f.d. dadaister) som läst Marx, Hegel, Lukács. I alla samhällen där varuformen blir dominerande kommer den också att dominera våra liv, den söker ständigt utöka sin verksamhet.

Översättningar av den , som kom ut i Paris mot slutet av 1967, har redan givits ut i ett tiotal länder. Ofta har flera kommit ut på samma språk på konkurrerande förlag, och nästan alla har varit dåliga. Ingenstans har de första översättningarna varit trogna och korrekta, med undantag för Portugal och möjligtvis Danmark. De holländska och tyska har varit bra från och med andra försöket, även om den tyske förläggaren vid det tillfället gjorde sig skyldig till en lång rad tryckfel. På engelska och spanska fick man vänta på de tredje versionerna för att få reda på vad jag skrivit. Värst av allt har det dock varit i Italien där förlaget De Donato redan 1968 gav ut den mest monstruösa av alla och som bara i någon mån har förbättrats i de två rivaliserande översättningar som givits ut sedan dess. I det läget klev Paolo Salvadori in på kontoret där de ansvariga för detta övergrepp satt, gav dem en smäll och spottade dem i ansiktet; så uppträder nämligen en god översättare då han stöter på de som är bedrövliga. Det säger sig självt att den fjärde italienska översättningen, som utförts av Salvadori, till slut har blivit utmärkt.

I dagens samhälle är varufetischismen total. Sånär som varenda del av våra liv har reifierats, varufierats. Vi lever inte längre tillsammans så som människor utan förhåller oss till varandra på ett varuliknande sätt. Hela samhällslivet är numer organiserat som en fabrik. Vårt samhälle har förvandlats till en konsumtionshysterisk gryta. För att denna samhällsgryta inte ska koka över så koncentrerar sig det rådande systemet på att manipulera folket så att det håller sig på mattan. Genom allsköns meningslösa förströelser hålls folket i schakt. Först och främst kommer konsumtionen, konsumera mera är parollen, det spelar ingen roll om det är varor eller människor, systemet gör ingen skillnad mellan dem.

Ett annat exempel är all tid som tillbringas framför ”högkvalitativa” teveprogram och filmer. Där alla möjliga perverterade och sinnessjuka värderingar lyfts fram som något positivt. När vår tids upphöjda personer är de s.k. kändisarna, vilkas idéer och åsikter vi förväntas höja till skyarna och efterapa. Om du nu börjar må dåligt så kan du ju bara be din doktor skriva ut lite antidepressiva eller ge dig ett par nya bröst. Faller inte det dig i smaken kan du bara besöka din lokala langare. Varför höjer vi då dessa sjuka människor till skyarna och inte de män och kvinnor som verkligen är förebilder? Varför fyller vi våra kroppar med silikon och droger? Varför falla för allt detta om det nu är skadligt och destruktivt?

Kapitalismen utplånar varje form av individualism. För idag är personligheten underordnad skådespelet, som människor får vi allt svårare att uppleva situationer som är autentiska och därmed försvinner alla grunder för att kunna bilda oss personliga preferenser. Skådespelet är själva mångfaldens motsats.

Jag tror det skulle göra stor skillnad om vi en gång för alla bestämde oss för att tala om strukturella problem som just strukturella problem och ingenting annat. Om vi tillsammans med grannar, vänner, familj och arbetskamrater om vi har några, bestämmer oss att ta konsekvenserna och förändra de strukturer vi just talat om.

Vad jag däremot är säker på efter att ha läst The Spectacle of Disintegration är att situationisternas idéer fortfarande lever och är verksamma. När man läser den här boken ska man ha klart för sig att den är medvetet skriven för att skada skådespelets samhälle. Den innehåller emellertid inga överdrifter.

STOPPA FRÄMLINGSFIENTLIGHETEN I EUROPA

Högerextremism har växt fram i Europa, nu rotar sig även nazismen – i samma Europa där historiens fasansfulla händelser inträffade för några decennier sedan. Att förebygga och stoppa spridningen av främlingsfientlighet och rasism är nödvändigt. Högerpolitiken skapar materiella grunder som kan föda och nära främlingsfientligheten. Men högern gör mer skada än så.

Med ökad fattigdom, utslagning och missnöje följer också en grogrund för att främlingsfientliga stämningar ska kunna få fäste. När de arbetslösas ersättning sänks och många ställs helt utanför a-kassan, när politikerna skär ned i skolan och sjukvården och när klassklyftorna ökar skapas det utrymme för högern att skylla på utsatta grupper i samhället. Så utgör högerpolitiken och dess konsekvenser en materiell förutsättning för att främlingsfientlighet ska kunna spridas till större delar av befolkningen.

Främlingsfientliga partier växer i tider av kris och oro och när de etablerade partierna alla rusar mot mitten. Ofta knyter den an till lokala företeelser i ett land. Alltmer växer den till en global rörelse i västerländska demokratier.

Terrordåden den 11 september var en avgörande katalysator. Attackerna och de efterföljande krigen skapade en allmän känsla av otrygghet och oro för tillståndet i världen. Ytterligare hjälp på traven fick främlingsfientligheten av den globala finanskrisen. När arbetslösheten når tvåsiffriga nivåer och plånboken blir tunnare riktas ilskan ofta mot invandrare som ”snor jobben” alternativt ”lever på bidrag”.

Vetenskapliga undersökningar har visat att olika nivåer av ett speciellt hormon kan påverka främlingsfientlighetens intensitet. Oxytocin är avgörande för upprättandet av gemenskap, parbildning, omvårdnad, och förmåga att följa sociala normer. Förhöjd aktivitet av oxytocin skapar ökad tillit, minskar aggressioner, ångest, samt dämpar aktiviteten i amygdala, och minskar troligen också stress.

Detta sker mitt i det totala sammanbrottet av det internationella finans- och banksystemet. Det är ingen överdrift att säga: Medan Sverigedemokraterna tittar åt andra hållet och skapar ett stort ståhej om invandrare och islam, gruppvåldtar finansspekulanterna och deras bankirvänner det svenska folkets ekonomi och kapital. I hela Europa, inte bara i Sverige, frampiskas nu en hysterisk stämning mot invandrare och romer. Det kommer snart att se ut som i Tyskland innan nazisterna tog över, när nazister slogs på gator och torg, och en förvirrad befolkning och politisk elit inte längre kunde skilja på verklighet och fantasi.

Jag vill påminna om digerdöden, om förintelsen, om nazismen om gaskammaren och om det fasansfulla som en gång i tiden skedde i Europa. Det hände då och det kan faktiskt hända nu igen. Jag vill att vi rannsakar oss själva.

Vill du inte att historien ska upprepa sig, gör det du kan göra – hemma vid köksbordet, på arbetsplatsen, på gator och torg. Gör som alla de 20 000 människor i Kärrtorp gjorde. Stoppa rasismen och främlingsfientligheten i alla lägen. Vi bär alla ansvaret för att ha ett Europa fritt från rasism.

SUPERVALÅRET ÄR IGÅNG

Supervalåret, som det kallas, verkar ha tagit svensk långsemester fram tills nu. Det blåser en kraftig medvind för Nya Partiet, trots att det är partiets första valår. Läs Aftonbladets hela intervju med Nya Partiet.

Den här artikeln syftar till att lyfta blicken och ge en bild av vilka alternativ väljarna har i det stundande riksdagsvalet. Vi ställer upp. En lärdom från EU-valet är att när partierna trängs i mitten så söker sig många väljare till extrema ytterligheter för att finna svaren. Lyfter man blicken ser man att NP finns som det självklara alternativet för alla upplysta medborgare med goda avsikter. Förklaringen till detta står att finna i en förståelse för den systemkris vi befinner oss i.

Namnlös

DÄRFÖR VÄLJER JAG NYA PARTIET

Här berättar en medlem om hur han kom att förstå Nya Partiet, hans möte med partimedlemmarna och varför han nu kommer att ansluta sig till Partiet.

Jag har sett organisationer, förbund och personer komma och gå genom åren. Jag hade själv en kort period efter att jag avslutat min gymnasieutbildning där jag försökte att inte engagera mig politiskt. Det höll endast någon månad då det räckte med att sätta på TV:n för att få ens vrede att vakna till liv på grund av hur det såg ut i Sverige och världen. Har ens ögon öppnats kan man inte längre blunda. Därför är det och har alltid varit helt oförståeligt hur gamla klasskamrater, vänner och andra människor kan sluta bry sig om omvärldden. Jag begriper det bara inte. Jag vill påstå att en sån människa aldrig haft ett hjärta.

Dock har jag aldrig varit medlem i någon politisk rörelse, jag har skänkt lite pengar och deltagit på några demonstrationer, men det är allt. Dels för att jag alltid varit obekväm med att stå med i politiska register och för att de flesta organisationer, förbund och politiska partier jag har träffat på har gjort mig besviken, med mycket alkohol och ej pålästa medlemmar.

Mitt första möte med Nya Partiet var när jag deltog i en manifestation mot kvinnovåld och träffade på några medlemmar. Deras uppträdande var något jag ej sett innan; pålästa, disciplinerade kämpar jag gärna hade vid min sida om konfrontation skulle uppstå.

Jag är en av dem som satt på Nya Partiets hemsida och blev otroligt imponerad, speciellt av en video där medlemmar ur organisationen var ute i skogen och tränade repklättring, bar kamrater på bår och marscherade samt övernattade i skogen. Videon, som hade Glittertind som bakgrundsmusik, med dess episka framtoning gav verkligen det man kallar för ”wow-faktor”. Nya Partiet är något att räkna med tänkte jag, detta är precis vad vi behöver. Ändå sökte jag inte medlemskap, men en stund senare började jag mejla frågor och filosofiska tankar med en av partiets frontfigurer.

Nu skulle jag få träffa och tillbringa lite mer tid med medlemmar ur partiet i min egna närhet och på ett mer personligt plan. Jag var medbjuden på en utflykt som de planerat.

Vi möttes upp en tidig morgon för avfärd mot destinationen. När vi presenterade oss skulle jag som man bör ta i hand, men alla tog i hand på ett mer kamratligt sätt. Vet inte om dom själva reagerade på detta men jag blev först lite paff, sedan smålog jag lite för mig själv. Sedan tyckte jag faktiskt att det var lite av en ära och såg handslaget som mer välkomnande än vad det vanliga handslaget hade upplevts.

Samlingen var satt till klockan 09:00 på morgonen och när man parkerat bilarna vid kanten av skogsområdet så utsågs en av medlemmarna till att, med hjälp av karta och kompass, leda vägen fram till ett litet torp inne i skogen. Det kom att visa sig att aktivisten hade skött sin uppgift mycket väl och lett de övriga raka vägen till torpet utan att förirra sig eller gå fel någon gång. Det hela var uppstyrt i minsta detalj och väldigt bra planerat, faktiskt så var det förvånansvärt välplanerat! Aktivisterna imponerade med att hålla en bra takt och det kändes bra att kunna gå igenom varierande terräng och kunna prata med likasinnade. Hur hjälpsamma alla var för att alla skulle orka, lyckas bestiga svårare platser och den historiska information vi fick om de platser vi passerade av en i sällskapet. Jag hamnade i en diskussion om ekonomi med en medlem och blev verkligen imponerad av dennes kunskap och sätt att diskutera, vilket höll i sig under hela helgen.

När vi slog läger blev det lite mer politiska diskussioner och även filosofiska samtal och jag passade även på att fråga varför dom valt att engagera sig i Nya Partiet. Det som jag tog med mig och hoppas kunna komma att bidra med är hur vi ska lyckas knyta an till ungdomar idag. Proggen var något som drev in mig och fick mig att vakna men i dagens samhälle laddar ju dom flesta ner musik och vi har ingen ”Björn Afzelius” – även detta ledde till en intressant diskussion och olika lösningar i hur man skulle kunna väcka dagens ungdomars medvetenhet. För det är starka krafter vi kämpar mot som vi alla vet och vi måste bli bättre på fånga upp dom unga.

Själva vandringen var som sagt noggrant planerad, den tog på ens krafter och matpauserna var väl uppskattade och naturen var fantastisk. Lugnet som infann sig på bergets topp när vi tog en kortare paus och såg solen gå ner över vattnet och den natur som låg runt omkring oss. Man låter intrycken sjunka in och jag kände en otrolig styrka, att sitta där utan ord i tystnad och med nya bekantskaper och ändå känna en gemenskap. Som ni förstår är det omöjligt med bild eller ord att förklara det utan man måste vara där, just då, för att förstå känslan.

Efter kvällens politiska diskussioner och samtal gick vi och la oss, mätta och belåtna, jag tror aldrig mat smakat så gott i hela mitt liv som det gjorde efter vi slagit läger. Tidig uppgång väntade dagen efter för avmarsch mot bilarna. Vi åt vår medtagna frukost och begav oss hemåt. Precis som dagen innan visade Nya Partiets medlemmar på god fysisk form och höll bra takt, trots rejäla backar och tung terräng sista biten, fast var hela tiden måna om att alla skulle orka med. Hela helgen genomsyrades av professionalism och kamratskap. Jag hade inte förväntat mig annat men det var verkligen över förväntan. Väl framme vid bilarna sa vi adjö och handslaget föll sig lika naturligt som när vi började gårdagen.

Nu inväntar jag bara ett möte för att se vad som skulle passa mig bäst och för att få lite mer information, för jag kan inte längre bara passivt sitta bredvid. Inget av mina möten har gjort mig besviken, snarare imponerad. Det är alltså dags för första gången sedan mitt uppvaknande på 90 talet att engagera mig i ett politiskt parti. Med min ålder, efter det jag sett av rörelsen genom åren och med de yrken jag haft hoppas jag att jag kan bidra med positiva saker som för arbetet framåt. Jag tror att genom att ta det här steget kommer jag själv utvecklas som människa, vilket jag anser är otroligt viktigt för alla människor. Att ständigt utvecklas och omges av personer som tar fram det bästa hos en och gör en till en bättre människa på alla sätt.

Jag tror det är många i min ålder som gett upp, men ni har alla en glöd inom er. Dela med er av era erfarenheter, lite roliga gamla historier, hjälp de som kämpar eller var ett bollplank. Vi har alla uppnått en ålder där många av oss skaffat familj eller ska skaffa familj. Men jag är övertygad om att skulle fler av oss ta steget jag tar nu, kommer vi kunna bidra med otroligt mycket.

Glöden inom er, mig och dagens gräsrotsrörelser kommer inte längre vara en glöd, utan bli en eld, ett hav av lågor. En eld som kommer sluka all dekadens och förtrycket från maktens elit för att vi sen ska kunna bygga en ny era på askan som lämnats kvar efter elden.

Jag väljer självklart det parti som stått kvar trots hårda vindar, där man inte möts för ha ett fyllekalas, en medveten kamp, den framtida spjutspetsen. Jag väljer Nya Partiet.

Det Nya Partiet presenterar sina riksdagskandidater: Johannes Nilsson, författare

10306258_10152418464211265_7137323600546933031_n

När fascismen gör sin historiska återkomst till riksdagar och regeringar runt omkring Europa, råder sorgligt nog en förlamande tystnad bland Svenska och Europeiska intellektuella. Som om kulturen vilar tryggt i någon slags kuvös, utan att behöva ta någon hänsyn sin bredare omgivning.

Jag har därför valt att ställa upp som riksdagskandidat för Det Nya Partiet, det enda politiska alternativ som både utgör en murbräcka mot det ruttnande politiska etablissemanget, och ett värn mot de nyfascister som hänsynslöst äter sig in dess murknande fundament.

Men kampen mot fascismen måste förstås föras på alla tänkbara fronter. Jag har därför börjat skriva på min stora svenska roman om Förintelsen, “Skyldig till skulden vi vägrade att se”. I korthet går den ut på att min farfar läser norrskensflamman år 1944, varpå han går till jobbet. Jag har länge burit historien vid mitt hjärta, men den senaste tidens grovt missvisande Hitler-filmer på youtube får mig till sist att lämna min inre exil och bryta denna skammens tystnad.

Fakta: Hitler dog 1945. Han kan alltså omöjligen haft några åsikter om vare sig sverigedemokrater eller nutida fotbollsmatcher. Denna okunskap upplever jag som mycket skrämmande.

Vän av handling kan förstås tycka at det vore betydligt mer intressant och relevant att jag skrev om mina morföräldrar, från Tyskland respektive Kroatien, som faktiskt upplevde Andra Världskriget på ett mer direkt vis än att läsa Norrskensflamman. Den åsikten visar dock bara att man fullständigt missförstått vad Förintelsen i grund och botten handlar om.

Som Historikern Henrik Arnstad så tydligt visat i sig eminenta forskning, är Förintelsen framförallt ett Svenskt dilemma. Många glömmer att Sverige på den tiden var något av en moralisk stormakt. När Palme talade, lyssnade man. Till och med Hitler. Vårt Ansvar var därför Stort. Vårt Svek desto Större.

Jag kommer även ställa ett antal förbjudna frågor, som: varför räddade inte Wallenberg och Bernadotte fler judar? Hade de räddar sex miljoner istället för ynka tusentalet, hade Förintelsen bevisligen förhindrat! Den som hävdar annat ombedes ta kurser i Historia, Etik och Logik!

Johannes Nilsson

Riksdagskandidat för NP och författare

DEN BLOCKERADE SVENSKA ELITEN

När svenska samhället rasar samman omkring den självutnämnda svenska politik/media-eliten undrar man om det finns någon eftertanke. De verkar inte förstå varför både Europas och de Eurasiatiska ländernas folk vänder sig bort från dem i avsky och förakt. Den svenska “eliten” sitter i sina luftslott av finansbubblor med infrastruktur, skola, vård, omsorg, försvar, samhällsfunktioner och ungdomens framtid kraschande omkring sig. Det enda de har att komma med är mer åtstramning för att det skall finnas pengar att rädda banker och hot och terror mot alla länder i världen som inte vill fortsätta pumpa bankernas bubblor. Plundringen genom privatiseringar och delningar är på väg att köra fast i sitt växande träsk av kontrollsystem och byråkrati.

“Elitens” kollektiva psykologiska blockering är hysterisk. Ingenting får nämnas om att Sverige skulle kunna undvika dras ned i katastrofen av den hotande finanskollapsen och världskriget. Nya Partiet gjorde det sociala experimentet i EU-valkampanjen att förespråka det som majoriteten av världens befolkningar kämpar för; vad världsledare, regeringar, akademier, massorganisationer i Asien, Afrika och Sydamerika talar om; nämligen att skapa fred genom ekonomisk utveckling; att bygga världen med stora projekt och häva massarbetslösheten, krigspolitiken och hopplösheten. Reaktionen i Sverige, liksom i andra EU-länder, var hysterisk. Ingenting fick komma ut och störa de totalregisserade valkampanjerna. Inget alternativ fick finnas för folken att rösta på för att lägga om katastrofkursen. Sedan blev “eliten” förvånad över att folk proteströstade på enbenta monster.

Efter valet började man släppa fram världskrigsvarningarna, men inte från dem som varnar i Väst utan från Öst, från en i kretsen kring president Putin. Sergej Markov intervjuades i Moskva och fick halva förstasidan av Svenska Dagbladet att säga det han och massor av andra i hela världen, speciellt i Tredje världen, brukar säga om Brittiska imperiet, EU och USA: “Ert mål är att förstöra oss!” Finns det någon som börjar förstå att det är dags att göra något åt verkligheten, världskrigshotet, finanssystemets kollaps och “elitens” psykologiska blockeringar?